Moderaten Sophia Jarl började med att jämföra bastuns omkostnader med mat för pensionärer. Om man lägger ner bastun blir det mer mat till pensionärerna. Och som nybliven fattigpensionär blir man förstås glad för sina gelikars skull på äldreboendena.
Men sedan kom det fram att kommunens bastu faktiskt går med vinst, hela 35 000 kronor bara i år, vilket ska motsvara 318 portioner mat. Då tyckte Sophia Jarl att man skulle låta en privat aktör ta över, för kommunen ska inte konkurrera med det privata näringslivet, nej nej, dessa pengar ska skänkas till första bästa entreprenör.
Vi vanliga gråsossar har som sagt lite svårt att hänga med. Hur kan man hävda att kommunen konkurrerar med något som inte ens har funnits innan kommunen byggde bastun?
Enligt flera kunniga kalkylatorinnehavare är inte dessa 35 000 kronor någon affär som får affärsmännen och -kvinnorna att köa.
Privat eller offentligt, kommunens bastu måste avvecklas, för att man sedan ska kunna gå på nästa projekt inom kultur och fritid som i sin tur kan skrotas efter att man konstaterat att ingen privatkapitalist ser verksamheten som lönsam.
När sedan ingen har vare sig pensionärsmat, bastu, kultur eller fritidsverksamhet är det ju åtminstone rättvist!
Eller har vi vanliga gråsossar missat något i det borgerliga tänkandet?