Vargen dödar inte bärplockare – debatten måste lugnas

Vargfrågan engagerar och rör upp känslor, men insändarskribenten menar att det är meningslöst att diskutera vargens vara eller icke vara. Fokus borde vara hur vi kan samexistera med den, skriver Mårten Lundgren i ett svar på insändaren "Det är inte möjligt att leva i samexistens med vargen" som publicerades i NT den 30 juli.

Insändarskribenten efterlyser en sansad debatt där fokuset är hur vargar kan samexistera med oss människor och våra tamdjur.

Insändarskribenten efterlyser en sansad debatt där fokuset är hur vargar kan samexistera med oss människor och våra tamdjur.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Insändare2024-08-02 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla uppgifter som saknar fakta eller vetenskapliga grunder bör alltid läsas och tolkas med försiktighet. Att var källkritisk är viktigt i vårt moderna informationssamhälle där information, både sann och osann finns att tillgå i hög utsträckning.


Är det sant att vargen faktiskt är ett rovdjur som blodtörstigt mördar svampplockare, motionärer och framför allt barn? Givetvis inte!
Vargen vill vanligtvis hålla ett avstånd till oss människor, något som studier från norska forskare visar, då de granskat hur vargen rör sig i naturen där det finns människor. Med andra ord är det väldigt ovanligt att ens stöta på en varg i skogen. Så svampplockare och motionärer kan fortsatt vistas i skogen utan att vara rädda för att bli uppätna.

Senast en människa dödades av en vild varg i Sverige var år 1821, alltså för över 200 år sedan. Vintern 1820 - 21 dödades nio barn och en 19-årig kvinna i Gästrikland/Dalarna av den så kallade Gysingevargen. Det vi ska ha klart för oss är att detta inte var en vild varg, utan en varg som tagits som valp ur lyan och hållits i fångenskap av människor. När den sedan kom lös/släpptes blev resultatet ödesdigert, då den inte skydde människor till skillnad från en vild vargs naturliga beteende.

Sedan 1800-talet har vargstammen återigen vuxit sig stor i Sverige, dock utan några angrepp i det vilda på människor. I Nordamerika finns 60 000 vargar och i Europa 17 000 vargar samt flera hundra miljoner människor, så sannolikheten för att bli angripen är över noll, men ändå alltför liten för att kunna beräknas, säger seniorforskare John D. Linnell vid NINA. Med andra ord – om vargen vore ett blodtörstigt rovdjur med smak för människokött hade vi med all sannolikt redan bevittnat flera vargattacker på människor. Men återigen, eftersom att en frisk, vild varg skyr människan har det inte hänt!

Precis som i min första insändare i NT den 26/7 efterlyser jag istället för att vi diskuterar vargens vara eller icke vara, en konstruktiv debatt där vi kan diskutera hur vårt lands vargar kan samexistera med oss människor och våra tamdjur.