Man läser dagligen om vårdmissar, kaos, operationsköer, utmattad personal med mera.
Varför började cheferna jobba inom vården? För lönerna? I så fall är man ute och cyklar, för det är människor man jobbar med.
Varför började du som läkare? För att jobba med människorna som behöver dig eller för att var en i produktionen? Undersköterskorna och vårdbiträdena? Varför började ni? För det är lätt att få jobb inom vården? Eller för att faktiskt arbeta med människor?
Vården börjar mer och mer likna en industriproduktion. Man har gått till att klocka besök och arbeta efter devisen fort in och fort ut. Kvantitet istället för kvalitet. Kollegor ska täcka upp för varandra och vikarier ska helst inte ringas in. Nästan alla börjar med andan att man ska göra bättre i vården, man ska göra skillnad. Efter ett par år inser man att man försöker utan gehör och man blir mer och mer utbränd. Agda kanske inte fick den där pratstunden idag som hon hade rätt till. För Knut skulle duscha. Och mitt i det ramlar Sture så man måste springa på ett larm.
Man måste inse att befolkningen bli äldre. Flera skräms från vården i vilken form den än är på grund av produktionsliknande former.
Det är dags att cheferna vaknar och inser att det är människor man jobbar med. Alla har inte ett 7-4 jobb med lediga helger. Det är män och kvinnor med familjer. Som jobbar dygnets alla timmar för att göra det så bra som möjligt under dom resurser som finns.
Och du jobbar på golvet. Om du jobbar bara för att ha ett jobb och inte med hjärtat så är du på fel plats.