Svar
”Statsbidragen går till fler undersköterskor” NT 31/5
Den redan hårt nedbantade omsorgen har, genom den senaste besparingen, i stort sett blivit endast en förvaring, utan livskvalité och med säkerhetsrisker, trots en mycket bra personal. Efter nerdragningen har personalen inte en chans att bedriva en god demensvård, omsorg och tillsyn.
Jag upplever att Andreas Bohlin ironiserar, i sitt svar på min insändare, genom att säga att ”i debatten om demensvården framstår det stundtals som att det inte kommer finnas några medarbetare kvar på boendena, och det är inte korrekt.”
Tyvärr måste jag informera Andreas Bohlin om att tidvis liknar den nuvarande situationen precis detta. Då någon av de boende behöver omedelbar hjälp på sitt rum av två i personalen är de övriga hänvisade till sig själva eller till varandra. Vid raster och då personalens arbetstider inte möts finns det bara en i personalen som ensam ska ta hand om elva dementa.
Jag undrar om kommunen, inför den senaste besparingen, riskbedömde hur de boendes trygghet och säkerhet samt hur personalens arbetssituation skulle påverkas? Jag som anhörig känner mig orolig över att detta aldrig gjordes och att det är en av förklaringarna till den nuvarande situationen.
Utbildning är viktig när man arbetar med människor som drabbats av demens framgår av Andreas Bohlins svar på min insändare. Många i personalen på Nils Åbergs gata 2 har sådan utbildning. Men vad spelar det för roll när de inte ges resurser att bedriva arbetet på det sättet de lärt sig i utbildningen. För personalen skapar det frustration och otillfredsställelse.
Jag undrar om politikerna i vård- och omsorgsnämnden har fått utbildning i vad som krävs för att ta hand om dementa personer på ett människovärdigt sätt? Om inte, kan detta också vara en av förklaringarna till det senaste besparingsbeslutet som jämställer personalbehovet på särskilt boende med det på särskilt boende för dementa.
I kommunens svar på min insändare kan man läsa att politikerna är stolta över de höga ambitioner man har inom vård- och omsorgsområdet. Jag utgår från att stoltheten inte omfattar de dementas situation på särskilda boenden.