Gamla minnen väcks till liv och nya skapas. Det är sådant som förknippas med skolavslutningen. 

På grund av pandemin har vi föräldrar i två år fått avstå skolavslutningar, Luciafiranden och andra sammankomster – inget att orda om med tanke på omständigheterna. Nu är restriktionerna borttagna och vi var många som såg fram emot att återigen få följa med våra barn till den härliga skolavslutningen.

Men tji fick vi föräldrar till barn på Sandtorpsskolan och Åbymoskolan i Åby. Vi fick beskedet att skolavslutningen i år ska hållas som en ”rent pedagogisk aktivitet” för bara elever och personal. Vi föräldrar är inte välkomna. Våra barn är också djupt besvikna över att vi inte får vara med. Men någon vidare förklaring till skolans beslut än att det är ”för barnens skull” ger inte rektor.

Fina lilla Sandtorpsskolan läggs ner och det är vi många som är ledsna för. Därför hade varit extra uppskattat att få vara med på den sista skolavslutningen. Men nej. Beslutet gäller lika för Sandtorpet som på Åbymo – för att det är viktigt att det är lika på båda skolorna, enligt rektor. Det kan också kräva sin förklaring. Två fel gör inte ett rätt. 

Vi ställer oss oförstående till rektors beslut. Särskilt för oss vars barn slutar trean och sexan, där klasserna och barnen splittras, är skolavslutningen unik och inte en aktivitet som andra. Det är speciell stund som aldrig mer kommer tillbaka, ett tillfälle för oss att vara tillsammans, säga tack till lärarna och känna gemenskap, stolthet och glädje tillsammans med våra barn. 

Varför tas det ifrån oss?