I NT intervjuas Regionpolitikerna Kaisa Karro och Marie Morell. Fortfarande är det relativt tyst i media om hur sjukvården i Regionen har försökt överleva sommaren med brutna semestrar, brist på vårdplatser, personal och kompetens. Var är löftena från politikerna om hur man ska få ordning på Regionen? 

Senaste åren har avståndet mellan de styrande i Regionen (både politiker och tjänstemän) och de som arbetar närmast patienterna ökat och i årets valrörelse är detta tydligt. Att hyrpersonal kostar är ingen nyhet, men vad kostar all övertid som personalen behöver jobba för att vården ska fungera? Höj grundlönerna rejält och se till att det finns en löneutveckling.

Jämfört med andra arbetsgivare ligger löneutvecklingen i Regionen för sjuksköterskor väldigt långt efter, det räcker inte med hundralappar – det är tusenlappar som behövs! Satsning på utbildning är bra; men hur ska Regionen få den välutbildade personalen att stanna kvar? Det finns andra arbetsgivare som skattar min utbildning betydligt högre än Regionen, både lönemässigt och ansvarsmässigt. Fokus på ledarskapet är viktigt, på alla nivåer – men glöm inte att cheferna också behöver mandat och stöd i sin roll.

 Idag har cheferna närmast oss som jobbar patientnära få mandat och har svårt att kunna genomföra förändringar som skulle ge en förbättring för deras enhet. Vill man kunna erbjuda en vård i världsklass behövs kompetens, något som Regionen tyvärr inte varit rädd om senaste åren. Alla är vi bara ett huvud på en rad. 

Flosklerna som representanter för Regionen hasplar ur som förklaring till varför ens kollegor byter arbetsgivare är löjliga. Vanligaste orsakerna; lön och arbetsmiljö pratas bort och oftast skylls på den ”personliga utvecklingen”. Önskvärt i dessa tider att politikerna inser värdet av medarbetarna i Regionen, är rädda om mina kollegor och lyssnar på dem – de har kloka lösningar på många av problemen. 

Ifall jag ska kunna ge en god vård behöver jag kollegor, kompetenta kollegor med en bra arbetsmiljö som innefattar återhämtning. Behöver kollegor som stannar kvar och har både en kompetensmässig och lönemässig utveckling. Kompetent personal kostar, men det kostar ännu mer att tappa kompetent personal.