Allt som fanns kvar var våra fantastiska pedagoger som höll upp och höll om. Och vårt hopp. Familjernas hopp och längtan efter att få vara vi igen. För det var den känslan som fanns. Vi - vi på Månstenen.
Vi flyttades till lokaler i Klockaretorpet och trots stort engagemang hos pedagogerna, närvarande rektor och känslan av att allt kommer att ordna sig och allt blir bra har inget varit sig likt sedan innan branden.
Vi har under 1 år och 9 månader väntat på att restaurering och uppbyggnaden av den nya förskolan i Vilbergen ska påbörjas, men månad efter månad har det stått still. När får vi komma tillbaka? När blir det som förut? Vi vill bara komma hem.
Maj 2023 - vi får information om att vi inte får vara kvar i lokalerna i Klockaretorpet. Kommunen ska spara pengar. Nya förskolan har inte ens påbörjats och nu får vi inte vara kvar. Vart ska vi lämna våra barn varje morgon?
Vad händer nu? Splittras vi, hamnar våra barn på olika ställen? Vart tar tryggheten vägen? Vi hade tur förra gången, har vi det ännu en gång? Frågorna var många och ovissheten var förödande. Vi får veta att vi ska till paviljonger på en befintlig förskolegård tills nya Månstenen står färdig... men när då? Hur blir det då med kvaliteten på undervisningen när vi tvingas flytta ännu en gång, jobba med trygghet och rutiner, hitta ett vi igen.
Juni 2023- information om att paviljongerna som vi ska till har sagts upp av kommunen. Det kostar för mycket pengar. Nu låter det "vi ser över möjligheterna till att vara kvar i befintliga lokaler tills att nya Månstenen i Vilbergen står färdigt".
Skäms Norrköpings kommun!
Hur kan det få gå till såhär?
I allt det här står flera familjer med ett eller flera barn direkt berörda av detta. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan. Hur kan ingen ha det övergripande ansvaret över att se till att alla led i processen är genomförbara innan beslut fattas och information går ut?
Jag blir förtvivlad över att folkvalda politiker sitter och beslutar över mina barns öde. Jag har tagit saken i egna händer. Men tårarna i ögonen tackade vi ja till en ny förskola till nästa läsår. Vi lämnar vårt trygga, familjära, varma och fantastiska Månstenen. Det trodde jag aldrig skulle ske. Framtiden är för osäker och oviss.