Att bebygga varje grönt område i stan lockar våra stadsplanerare, denna gång för att ge plats åt ett stadsarkiv, en mycket stor byggnad. I vår lilla fina skulpturpark, vilket intrång! Förtätning gäller, men snälla, inte här! Vårt stadsarkiv, i dag inrymt i flera depåer runt om i stan, är mycket omfattande. I Rådhuset finns cirka 9 kilometer (!) dokument. Jag har svårt att förstå hur allt detta skall kunna rymmas i en byggnad på skulpturparkens lilla yta. Jag kan heller inte förstå stadsarkitekten Karin Milles då hon säger att denna byggnad skulle berika denna plats. Det måste finnas andra ytor i Norrköping som, är betydligt mera lämpade, till exempel Hamnområdet eller varför inte Bråvallaområdet. Där har bland annat Konstmuseet sitt ”arkiv”.
Jag trodde att ett stadsarkiv i våra dagar fungerar digitalt, utvecklingen går ju i alla sammanhang åt det hållet. I en digitaliserad nära framtid behöver ett stadsarkiv inte ligga centralt i en dyr skattefinansierad ny byggnad. Vi måste ha respekt för donator och arkitekt. Det är som museichefen säger: ”Det är en fråga om moral/etik att ändra på donatorns vilja och arkitektens verk.”
Under slutet av 90-talet byggde man till och ändrade bland annat museets vägg mot söder mot skulpturparken så att ljusflödet i utställningsrummen inte skulle bli för starkt eller för svagt. Allt för att inte skada konsten och att göra det behagligare för betraktaren. En stor byggnad i skulpturparken stör denna lyckade och nödvändiga konstruktion för att skydda konsten. Att flytta skulpturerna till museets framsida – tveksamt. I Stig Hellerströms skulpturpark där har topografin anpassats till skulpturerna och till byggnaden. Den plana ytan framför museet kan inte onduleras på ett liknande sätt och hur skall bland annat Jones Katedral och Baertlings XRAF kunna samsas med Spiral åtbörd?
Inget av landets stora konstmuseer har en skulpturpark. Den är unik, många av våra betydande skulptörer är företrädda där. Var rädd om museet med omgivning. Gör nytt tänk om!