Om din farmor som är 80 år gammal behöver handla, måste hon vara frisk nog för att gå på en smal väg där bilarna rusar förbi. Det är 30 grader varmt, hon har sina stavar att stödja sig på och ryggsäcken är ett måste för att kunna få hem sina varor.
När hon nästan är hemma igen kollapsar hon och ligger mitt på vägen. Hon har då gått nästan tolv kilometer. Detta har hänt en bekant, men det kan hända även din egen farmor. Och hur blir det med alla skolbarn som skall ta sig fram på vintern med höga snövallar eller snöslask som sprutar om många förbipasserande bilar.
Vill du verkligen att även dina barn skall utsättas för detta? Tänk om ditt barn har astma, hjärtproblem eller diabetes en dimmig och kall vinterdag. Då måste det väl stanna hemma från skolan och farmor får vara utan sin mjölk och sina potatisar.
Har du själv gått denna sträcka? Säkert inte, men jag rekommenderar dig en liten promenad tur och retur. Ska plånboken bestämma i alla lägen så rekommenderar jag också lite empati och medmänsklighet.
Varför har vi vanliga medborgare ingen talan? Är detta demokrati?