Han studerade i grundskolan för att komma in på ett program på gymnasiet – bra för då får man uppehållstillstånd i tre år. Det var ett yrkesförberedande program.
Han sökte jobb på loven och tyckte om att arbeta. Efter avslutat gymnasium hade han anställning som i en liten ask – bra då har man stor chans på ett positivt besked på frågan om asyl.
Träffade en svensk tjej och de blev sambo. Han har ju ett tillsvidarekontrakt och tjänar bra så att vilja ha barn kan ju inte vara något problem. Han kan försörja en familj. Spanar redan efter hus till salu.
Med alla löften från Migrationsverket kan det ju inte bli annat än positivt svar. Han som uppfyllt alla kriterier för PUT.
Arbetsgivaren var nöjd med hans arbete i firman och engagerade sig också för att det skulle gå vägen.
Men nej, det blev avslag 2019. Inget hinder för utvisande trots att han skulle bli pappa snart. Han lämnade Sverige i juli 2019.
Barnet föds och mamman ansöker om återförenande av den lilla familjen. Just när hon ska börja den proceduren meddelar Migrationsverket att ja, men om han hade hållit sig kvar i Sverige tills barnet var fött då hade det varit enklare!
Hon kämpar vidare med att betala en viss summa för att få lämna in en ansökan och samlar all information som Migrationsverket kräver.
Eftersom pappan längtar efter att få vara tillsammans med sitt barn ser han till att familjen kan vara hos honom i det nya landet några månader vid ett par tre tillfällen.
Nu efter två år har de blivit fyra i familjen och ser fram emot ett godkännande av ansökan om återförening av familjen.
Men nej det blev avslag!
Varför?
Hon har för liten lägenhet, två rum och kök.
Hon har ingen fast anställning och hon ska kunna försörja familjen om han ska få komma tillbaka
Enligt socialförvaltningen klarar hon av att själv ta hand om barnen
Barnen ska ha bott tillsammans med pappan i två år för att det ska finnas behov av återförening. De saknar inte en pappa som de inte hunnit knyta an till.