Apropå

"Osäker framtid för fritidsgården - personal kan få gå" NT 18/2

"Tack Norrköpings kommun för dessa 45 år" NT 19/2

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är nog en god sak i sig. Det vill säga att den ska motverka risken för att en politiker eller en tjänsteperson gynnar något enskilt företag och sätter konkurrensen ur spel. Gott så. 

Men synen på den ideella sektorn som inte har något vinstintresse, inte delar ut något överskott, har helt öppna ekonomiska redovisningar, verksamhetsberättelser och en demokratisk organisation bestående av medlemmar. 

Att de alltid måste falla under den lagen känns fegt och oklokt. 

Vän av ordning kommer att säga att jag talar i egen sak. Ja, jag arbetar på Marieborgs folkhögskola som har funnits sedan 1934 och har tjänat kommunens invånare väl under alla dessa år ganska ofta med uppdrag från kommunen. 

Detta problem gäller idrottsföreningar, studieförbund, kyrkliga organisationer, nykterhetsförbund mm. mm. Sveriges ideella föreningsverksamhet är hyllad internationellt och även med oerhört vackra ord från politiken och samhället i stort. 

Men…..Varför denna feghet i att inte våga låta dessa organisationer bedriva viss offentlig verksamhet? Varför inte våga pröva lagen lite? Varför direkt gömma sig bakom ordet LOU? Om bevisligen en förening drivit en verksamhet som inte varit fördyrande för kommunen och som jag är övertygad om, har gett många andra bonuseffekter som till exempel oavlönade extra ideella arbetade timmar från engagerade eldsjälar. Varför ska de inte driva verksamheten?