I tidningsintervjuer går det att läsa hur ordförande Peter Hunt har som målsättning att bolagisera IFK Norrköping. Han försöker alltså att göra Sveriges finaste förening till ett företag. Visst, ekonomiskt fördelaktigt säger vissa. Men det här är ett sluttande plan.
Det är vi medlemmar som äger IFK Norrköping, det är vår förening och våra killar och tjejer som spelar fotboll.
Vad kommer att hända med de 49 procent som i teorin kan säljas ut till externa aktörer? Vem ska bli ägare? Jag vill inte ens riskera att likt Hammarby bli sittande med Anschutz Entertainment Group, AEG, och Zlatan Ibrahimovic som ägare.
AEG är ägare till den arena där Hammarby spelar fotboll. De äger alltså evenemangsarenan Tele2 och ser till att det ska finns nöjesevenemang för publiken att gå på genom att också äga laget som huserar där. Amerikanska oljemiljoner som driver en fotbollsklubb i Sverige. Jag ryser av bara tanken på att något liknande kan hända med IFK Norrköping.
Syftet med att äga en förening i Sverige är inte av kärlek till den eller dess medlemmar. Det är för att tjäna pengar. Jag vill inte att IFK Norrköping ska riskera att bli en mjölkko åt en utländsk ägare. Peter Hunt må vara företagare ut i fingerspetsarna. Han har gjort ett fint jobb för föreningen under många år. Men de här planerna måste stoppas.
Ett liv – ett lag! Inte Ett liv – ett företag.