Usel snöröjning till stans största arbetsplats

Sjukvården har senaste året vart i samhällets fokus. Men under den gångna veckans snöfall kände man sig som cykelburen anställd på Vrinnevisjukhuset inte särskilt prioriterad i snöröjningsarbetet.

Hur står det till med den jämställda snöröjningen i kommunen undrar insändarskribenten.

Hur står det till med den jämställda snöröjningen i kommunen undrar insändarskribenten.

Foto: Ulf Palm/ TT

Insändare2021-02-04 06:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Min cykelväg går centralt, från Marielund. Efter att i första dagens snöfall ha kämpat mig fram genom drivorna mötte jag vid sjutiden plogbilen strax innan entrén. När arbetsdagen var slut och jag cyklade hem i samma tid som många andra fick vi alla slira genom snöspåren, ingen plogning tajmad till eftermiddagen. 

Dagen därpå, efter en natt med snöfall, var från brandstationen enda möjligheten att ge sig ut i den en smala och moddiga vägbanan, spåra eget och leda cykeln. Inte en plogbil i sikte den morgonen. Ska erkänna att jag svor både tyst och högt. Humöret blev inte bättre av det faktum att det i rådande pandemiläge dessutom avråds från att åka kommunalt och vi inte har någon möjlighet att jobba hemifrån. 



Med sina 2 200 anställda är Vrinnevisjukhuset mig veterligen den största arbetsplatsen i kommunen. Att den sen är kvinnodominerad betyder att det, statistiskt sett, är förhållandevis många som cyklar. Hur står det till med den jämställda snöröjningen i kommunen? Undertecknad kan inte ens hitta kommunens snöröjningskarta, den borde självklart vara lätt tillgänglig för medborgarna. 

Naturligtvis finns det många platser som behöver röjas. Men, något måste prioriteras, och Vrinnevisjukhuset borde ligga högt i ordningen. Kan en del av orsaken till att det inte är så vara en, för kommunen osmickrande, brist i infrastrukturen? Att det de facto inte finns någon cykelbana ut till denna kommunens största och dessutom kvinnodominerade arbetsplats.