Ur en 70+ares vardag i coronatider

Efter ett års isolering och bortavaro från både praktiskt och socialt liv börjar nu situationen kännas kämpig och med inslag av uppgivenhet.

Det som betyder mest i rådande läge är den långpromenad på en till två timmar som vi går varje dag, skriver Gittan och Bertil Svensson.

Det som betyder mest i rådande läge är den långpromenad på en till två timmar som vi går varje dag, skriver Gittan och Bertil Svensson.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2021-03-20 09:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Smittan fortsätter att spridas, nu i snabb takt mot en tredje våg och ingen vet fortfarande hur det går till. Vacciner kan ju förhoppningsvis bidra till en dämpning av smittan men hur verksamt det är mot de muterade virusvarianterna vet man inte mycket om. 

Virus hittar ständigt nya former och riskerar alltid att ligga ett steg före. Det som man som minimum kan göra är att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och restriktioner och dessutom använda sunt förnuft.


Varje dag är för det mesta sig lik, söndag som måndag. De vanliga sysslorna i hemmet - läsa, korsord, sudoku, TV med mera. Men det som betyder mest i rådande läge är den långpromenad på en till två timmar som vi går varje dag. Det ger att man behåller rörlighet i kroppen och det är nyttigt med frisk luft oavsett väderlek. 
Under våra promenader möter vi ofta personer som inte har förstått att hjälpa till att hålla avstånd. Hur svårt kan det vara? Vi får ofta gå åt sidan, ut i en snödriva eller på gräset, tills de mötande har passerat. 

Vi kan få kommentarer som ”å, va rädda ni är”, eller så kan man bli betraktad som någon form av UFO. Det gäller alla åldersgrupper, unga i flock liksom de som är djupt försjunkna i mobilskärmen utan att veta var de befinner sig i geografin.

Att man ska gå på vänster sida på en kombinerad gång- och cykelbana utan mittlinje bryr sig många inte om.
Våra promenader går alltid så att vi lämnar stadskärnan i Norrköping för ytterområden och öppen natur. Detta för att slippa möta så många men även för att slippa se allt skräp som finns på gatorna i stan. Det är fimpar, snus, tuggummin, diverse plast-och pappersskräp, hundskit med mera. 

Det sägs att hunden är människans bästa vän. Vem är då hundens bästa vän? Det kan knappast vara den husse eller matte som inte har förmågan att serva sin hund. Om man ser något som lyser blått så är det inte vårblommor. Nej det är engångsartiklar såsom munskydd, skoskydd och plasthandskar som har blivit ett nytt tillskott i Norrköpings gatuflora. En skräpigare stad är nog svår att hitta.


Alla vill vi tillbaka till ett normalt liv och undvika en fjärde våg. Tänk på det, ni som nonchalerar eller inte bryr er om att följa Folkhälsomyndighetens gällande rekommendationer och restriktioner. Även om ni tror att ni själva är odödliga så kanske inte de som ni möter är det.