Varför skulle inte just Norrköping vara en stad där drömmarna visualiseras och förverkligas?
Fler med mig ser att kommunpolitiken riktar in sig så starkt mot befolkningstillväxt att åtgärderna blir kortsiktiga, ineffektiva och för mig ohållbara.
Idag är det många kreativa unga krafter i Norrköping som anser sig ha fått en bra start i livet och ger sig ut i världen för att pröva sina vingar. Det är viktigt, enligt min uppfattning, att man inte ser det som ett misslyckande för kommunen. Tvärtom, dessa personer pratar med värme om Norrköping och skulle om tillfälle ges kunna tänka sig att flytta tillbaka till Norrköping. Men där sker just nu en förändring av synen på kulturbegreppet som blir ett hinder.
Den positiva synen på Norrköping kring kultur, utbildning, omsorg, allt det vi redan har men som nu håller på att rivas ner ”sten för sten”.
De kloka, kreativa unga människor, som i NT:s artiklar ger uttryck för att de fått möjligheten att förverkliga sina drömmar och arbeta med det de kan i Norrköping, tvingas nu bort.
Unga människor som har ett rikt kontaktnät över Sverige, ja hela världen, och står på egna ben på väg in i framtiden.
Slå inte undan fötterna på den här generationen, det finns andra tillväxtkommuner som kommer att vara intresserade av kreativa förmågor som litar till att samhället står på deras sida. De utgör inget hot mot grånande män och kvinnor som njuter av symfoniorkester, teater, konst. Utställningar som ”Medlöperi och motstånd” eller den pågående ”Norrköping som den utvalda staden", Arbetets museum ”Framtidsland” eller vårt konstmuseum.
De här unga människorna kommer att hitta sin försörjning och sina utvecklingsmöjligheter i andra kommuner som arbetar på samma tema tillväxt som Norrköping. Då utgår jag ifrån att ambitionen är tillväxt kulturellt intellektuella såväl som fysiskt.
Jag tror fullt och helt på just den här generationen av nyskapande kulturbärare. Men tvivlar däremot helt på den kulturuppfattning som breder ut sig i Norrköping hos stelnande styrande politiker kring skola, utbildning och det livslånga lärandet. Vi skall veta att det har funnits och det finns en kultursyn som har klarat många historiska kriser i Norrköpings stads historia utan ”stålbad".
Ett kulturarv som förvandlat industrilokal till ett kulturpalats för liv och utveckling som för en av landets bästa symfoniorkestrar. Detta har hänt i samverkan med ledande företag och företagsledare. Den kultursynen håller nu på att medvetet förändras mot något som stelnat, något som Norrköpingsborna står främmande inför - vi känner stor oro.
Vi måste visa vår tilltro till dessa unga människor som såg Norrköping som en plats att utvecklas i, där de såg möjlighet och framtid.
Kultur, samhörighet och solidaritet är själva växtmiljöer, civilisation och det som ger liv och mening. Här måste den unga generationen få vara med i sann demokratisk anda.
Gärna ett samtal kring ekonomiska förutsättningar men ett mer kultiverat klimat där många får vara med och bidra med nya tankar om hur Norrköpings framtid skall se ut. Här måste barn och ungas röster höras, här måste ung företagsverksamhet få plats. Vi som förvaltar kulturarv, glädjs åt kulturlivet i Kulturnatten. Men kulturen måste ha en progression, en framtid. Begrepp som "stålbad", hot och kontroll ryms inte inom begreppet kulturliv. Det som växer hör ungdomen framtiden till.