Vi är där, det saknas personal och då framförallt utbildad personal.
När ska ni använda kompetensen till det den faktiskt är menad för? En undersköterska ska vårda och ta hand om äldre och sjuka, vara en förlängd arm till sjuksköterskan. Inte städa, stå i kök eller plocka förråd. Jag har gråtit för jag känner att jag inte orkar. Har börjat söka andra jobb och utbildningar för att orka vidare. Det är inte jag som är svag, det är ett systemfel.
I grund och botten gillar jag mitt jobb men jag vill inte ha ont i magen för att jag inte vet hur det ser ut på jobbet när jag kommer. Det kan absolut hända saker, men en redan underbemannad enhet blir ännu svagare när det inte finns backup med rätt kompetens. Sedan jag började inom vården har det blivit mer uppgifter, men inte mer tid och personalstyrkan har minskat tillsammans med förlorad kompetens.
Kom inte och säg att ni har satsat på vården, det är inget som vi ute på enheterna märkt av. Kunskapslyftet är visserligen fantastiskt, men dock en sorts nödlösning. Särskilt som individen kan välja att delta eller inte delta. Grundproblemet är att kommunen inte har tydliga kompetenskrav för tjänsterna och ingen kompetensutvecklingsplan av redan anställda.
Då det inte finns någon kompetensutveckling har flera på egen hand läst till Specialistundersköterska i Norrköpings kommun, och fler är på väg. Med en blandad kompetens inom demens, palliativ vård, och mot multisjuka är vi ett fantastiskt team. Många kommuner har redan särskilda tjänster för specialistundersköterskor, bland annat Örebro, Linköping, Finspång, Eskilstuna och Lund. Rätt använd och med rätt förutsättningar kan kompetensen undersköterska/specialistundersköterska göra så mycket bra.
Therese Bardun Cronström
Specialistutbildad undersköterska
Landsbygdspartiet oberoende