Chauffören kommer ut och lämnar formulären som ska fyllas i. Vi är alla blodgivare sen förut så allt går smidigt. Efter en tjugo minuter kan vi komma in en efter en när det blir plats. Därinne ligger fem på britsarna och två sitter och väntar. Fyra sjuksköterskor arbetar i den trånga gången.
Förra gången jag lämnade blod var smittspridningen större. Då frågade jag en av sköterskorna om coronasäkerheten. Blodgivare är tappra sa hon de kommer i alla lägen och vi måste ha blodet.
Så småningom hamnar jag på britsen och blodet rinner ner i påsen. Personalen är vänlig och trevlig och mumlar förlåt när någon råkar knuffa till i det trånga utrymmet. Utanför står en man som vill börja lämna blod men han får vänta i regnet medan man tar hand om de som har lämnat förut.
När allt är klart reser vi oss så fort som möjligt för att lämna plats till nästa. En timme efter att jag kommit till bussen kan jag gå vidare med ett glas i handen som utgör ersättningen. Det känns bra med alla blodgivare som kommer trots dåligt väder och en trång buss och all personal som är så vänliga trots den trånga arbetsmiljön.
Men varför kan inte regionen kosta på sig en lokal i centrum som de har i Linköping. Stor och rymlig både för personal och blodgivare. För blodgivarna behövs.