Trots röda varningar från förskolan så händer ingenting

Jag är stolt barnskötare I Finspångs kommun men jag är trött och sliten.  Trött av att i många år kämpat till oacceptabla förutsättningar och en tystnadskultur gentemot vårdnadshavare.

Man förväntas stanna kvar extra när det krisar och personal saknas. Grundbemanningen i förskolan har sett likadan ut som för 15 år sedan trots att barnens vistelsetider ökar, skriver signaturen Stolt men trött barnskötare.

Man förväntas stanna kvar extra när det krisar och personal saknas. Grundbemanningen i förskolan har sett likadan ut som för 15 år sedan trots att barnens vistelsetider ökar, skriver signaturen Stolt men trött barnskötare.

Foto: Hasse Holmberg/TT

Insändare2024-01-29 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I många år har vi kämpat med sparbeting. Man ersätts oftast inte när man är sjuk eller är hemma för vård av barn.

När man ber om en semesterdag två månader innan den behövs får man till svar att det får vi se om det går...

Då är man helt plötsligt så viktig, men annars känner man sig inte så värst viktig. Man kan ha fem kollegor hemma i de mest otursamma situationer men ändå ska man lösa dagen med samma antal barn under de förutsättningarna. 

Man förväntas stanna kvar extra när det krisar och personal saknas. Grundbemanningen i förskolan har sett likadan ut som för 15 år sedan trots att barnens vistelsetider ökar. Vi räcker liksom inte till. Samhället har inte hängt med i utvecklingen.  

När SMHI går ut med orange/ röd varning så tänker vi till och tar till oss av det som sägs men när orange/ röd varning I förskolan finns och har påtalats i flera år så händer ingenting.. jo eller förresten.. det blir mer sparbeting och ännu högre arbetsbelastning som leder till fler korttidssjukskrivningar. 

Jag pratar inte bara för mig när jag vill framföra att ibland gråter man av otillräcklighet och har sömnlösa nätter. Ibland har man ont i magen när man ska gå till jobbet och så vidare.

Jag tror att jag  pratar för förskolan i Sverige när jag skriver detta.  

I Finspång vill man ha Finspång som en attraktiv utbildningsort. Det rimmar illa med förutsättningar som de är nu och även till viss del med personalpolitiken. 

Till er vårdnadshavare som framför kritik för att en vante saknas eller för att ni inte får förlänga tid med för kort varsel en dag vill jag säga: Vi gör så gott vi kan för era barn.

Vänd er till rektorer, verksamhetchefer och politiken. Det räcker inte att vi skriker. Tillsammans kanske vi kan göra skillnad. Jag är trött, sliten, tycker om mitt jobb men prioriteringarna i vår kommun måste ändras.  

Jag är orolig för förskolans framtid.  Jag vill ha en lön jag kan leva på och inte bara överleva på som det ser ut nu efter nästan 20 år i yrket.  Någonting måste hända och jag håller mina tummar för att den tiden snart kommer då mitt och mina kollegor jobb värdesätts.