Tror politiker på vad de själva säger?

När jag läser och hör vad politiker säger så undrar jag om de själva tror på vad de säger eller om de bara spelar ett spel.

När jag läser och hör vad politiker säger så undrar jag om de själva tror på vad de säger, skriver insändarskribenten.

När jag läser och hör vad politiker säger så undrar jag om de själva tror på vad de säger, skriver insändarskribenten.

Foto: TT

Insändare2023-06-29 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är som det bara gäller att hålla stilen. Ungefär som med dieselmannen som nog vet att klimatet håller på att ändras men inte kan tänka sig ett liv utan billig diesel. För vem vore han om han tog bussen?

Första exemplet är Sophia Jarl som inte ser något problem med att friskolorna gör vinst genom att minska lärartätheten och ge glädjebetyg. När kommunen handlar upp asfalt ser man väl till att få bästa möjliga kvalitet till lägsta möjliga pris. Inte glädjer man sig väl åt om bolaget gör en extra stor vinst. Man månar väl om kommuninnevånarnas pengar i första hand.

Andra exemplet är Reidar Svedahl som inte vill lyssna på Naturskyddsföreningen eftersom de är för vindkraft. Inte heller lyssnar han på industrin eller sitt parti som säger att vi behöver vindkraft nu för att klara elförsörjningen de närmaste åren. Istället stoppar Reidar huvudet i kärnkraften som ska växa upp som svampar ur jorden runt Bråviken.

Tredje exemplet är koalitionen av politiker, friskoleentrepenörer och lobbyister personifierade genom Ulf Kristersson, Anders Hultin och Birgitta Ed. Som envist vägrar att se de problem friskolorna fört med sig och envist vill fortsätta det världsunika experimentet med eleverna eftersom det skapar vinster till näringslivet.

Fjärde exemplet är att nu är industrin och EU de verkliga miljöhjältarna. Inte Anderssons som tar cykeln till jobbet, eller Nilssons som minskar sin köttkonsumtion eller Petterson som väljer att laga cyklar, skor och kläder istället för att köpa nytt, eller Svensson som installerar solceller och köper elbil och krånglar med olika appar varje gång de ska resa lite längre. 

Femte exemplet är när Sverige planerar att öka koldioxidutsläppen samtidigt som man tar bort klimatbonusen på elbilar för att man inte kan hitta en lösning för den grupp som inte kan åka kollektivt utan bor långt utanför tätorterna.

Sjätte exemplet är att gå med i en kärnvapenallians för att öka tryggheten. Det finns nog med kärnvapen för att utrota jordens invånare förutom en liten elit som kan överleva speciella skyddsrum. Så tryggare kan nog ingen vara.

Sjunde exemplet är att sy ihop en överenskommelse i EU för att främja den biologiska mångfalden och sen inte vilja rösta för den eftersom den kan påverka skogsägarnas vinst.

Åttonde exemplet är att fortsätta låtsas att Sverige är ett högskatteland, vilket bara är sant när det gäller arbete. För den som vill tjäna pengar på kapital är skatten mycket lägre och för gåvor, arv och förmögenhet är den noll. Det är inte underligt att Sverige är ett av de länder som fått flest nya miljardärer de senaste åren. 

Nionde exemplet är när kommuner, regioner och myndigheter säljer sina fastigheter för att sedan hyra dem till stadigt stigande hyror. En bra affär de tre, fyra första åren men inte på lång sikt.