Apropå

"Polisen vill minska fortkörning på väg till skärgården" NT 25/7

För att slippa hamna i Transportstyrelsens register för svårt skadad eller avliden, så följer majoriteten det enskilda ansvaret enligt nollvisionens anda. Så har vi den grupp av trafikanter som väljer beteende efter upplevd upptäcktsrisk. Vad är risken för en eventuell polisiär upptäckt och lagföring om jag struntar i reglerna på vägen? Svaret på frågan är naturligtvis inte så svår med hänvisning till rubriken.

Polismyndighetens ansvar för sin del av nollvisionen är ständigt aktuellt. Trafikbrott har många negativa konsekvenser. Allt från ond bråd död, osund konkurrens inom transportnäringen, buskörande bullerdårar till förare av elsparkcyklar som definitivt skapat egna personliga regler. Trafikrelaterade brott är de vanligaste samtalen till polisens regionledningscentraler vilket speglas i de medborgarlöften som upprättas mellan kommunerna och Polisen.

Efter den polisiära omorganisationen 2015 med ”En polis” kunde man ha hoppats på en landsomfattande, proffsig och framgångsrik trafikpolisverksamhet i våra sju regioner. I region Öst (Jönköping/Östergötland/Södermanland) blev det inte så. I Östergötland blev det två grupper på den s k ingripandeverksamheten i Norrköping och Linköping. Under de åren som gått har den allmänna polisbristen malt ner den specialiserade trafikövervakningen till botten samtidigt som ansvariga chefer saknar både intresse och kunskap i ämnet. Ledarskap är handling, inte en position.

Under sommarmånaderna är grupperna upplösta för ingripandeverksamhet, vilket polisens presstalesman borde känna till när det utlovas ”ökad hastighetsövervakning av trafikpolisen” på Börrumsvägen under sommaren” på NT:s webbsida 25 juli. Ärlighet varar längst, för den blir nästan aldrig upptäckt