Kommunens högre chefer, exempelvis inom ordinärt boende, manar sina chefer hårt att hålla budget, mycket väl medvetna om att detta sker på bekostnad av såväl arbetsmiljön som brukarnas insatser. 

Man uppmanar enhetschefer att lägga orealistiskt tajta scheman där personal tar av en brukares tid för att hinna till nästa brukare. Det gör att personal mår dåligt och att brukaren inte får beviljad insats. Det är inte praktiskt möjligt att ta sig från en brukare till en annan på 0 minuter. 

Detta är såklart väl känt i enhetschefsgrupperna men där är det tyvärr ”lågt till tak”. Så länge områdescheferna trycker ner ifrågasättanden från vissa enhetschefer för att istället premiera ”kreativ bokföring” och schemafusk, så kommer tyvärr ingen förändring ske. 

Inte förrän detta får den uppmärksamhet det förtjänar. Jag och flera andra med insyn i verksamheterna som försöker arbeta under dessa förutsättningar är tacksamma för att Sophia Jarl visat intresse för och vågar kritisera hur vissa av tjänstemännen låter oegentligheter fortgå på bekostnad av skattebetalarna, brukarna och omvårdnadspersonalen. Någon borde också våga granska varför så många enhetschefer slutat de senaste åren? Hur står det egentligen till med ledarskapet på nivåerna ovanför enhetscheferna?

Tack Sophia Jarl för att du vågar!