Svordomar speglar nyanser, gestaltar direkta känslouttryck och ger språkdräkten färg. En mustig terminologi är inget för den ordfattige utan för den som vill använda sig av hela språket.
Vi som genom åren har haft tillgång till det fulla språket, utan hot om evig förtappning, känner oss lugna, trygga och ärliga i mötet med våra gelikar.
För de ängsliga, puritanska med religiös uppväxt har bruket av svordomar varit likställt med att ”åkalla den onde”. Av naturliga skäl blir då varje svordom hotfull, för vem vill hamna i den eviga skärselden.
Härmed ber jag att alla ni som tycker att svordomar är av ondo fortsätter att tycka det. Om inte ni finns så försvinner motpolen och därmed magin i dessa kraftuttryck.
Jag vill avslutningsvis rekommendera att inte slösa med svordomarna, använd dem på ett sparsmakat sätt så behåller de sitt värde.