Sverige och välfärden -  En Vintersaga

I Sverige har vi under decennier matats med olika mantran såsom den svenska välfärden, vård-skola-omsorg, hållbart, etcetera.

Det senaste exemplet på bidragsomfördelning är att Sveriges regering, som lägger på 100 procent skatt på el, tillåter att elpriset flerdubblats, med mångmiljardintäkter som resultat för staten, och med katastrofala kostnader som följd för befolkningen, skriver Michael Owens.

Det senaste exemplet på bidragsomfördelning är att Sveriges regering, som lägger på 100 procent skatt på el, tillåter att elpriset flerdubblats, med mångmiljardintäkter som resultat för staten, och med katastrofala kostnader som följd för befolkningen, skriver Michael Owens.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2022-02-17 16:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Poängen med detta ideliga upprepande är att budskapen skall uppfattas som något positivt. Det ligger nära till hands att tro att det mantra som kallas ”välfärd” medvetet används i syfte att försköna bidragssystemen. I USA använder man ordet ”welfare” som ett uttryck för bidrag. Exempelvis: ”He is on welfare”. Vi har direktöversatt ”welfare” till välfärd. Ordet”ersättningar” används för att försköna bidrag.

Sverige är troligen ett av världens ledande länder när det handlar om omfördelning av våra inbetalda skatter genom olika bidragssystem. Välfärdssystemet är ju de facto ett bidragssystem. Man måste ju fråga sig hur det kommer sig att vi svenskar så tålmodigt kan leva under ett av världens högsta skattetryck och stillatigande se på när vi dignar under pålagor som lättvindigt sprids för vinden. Bidragssystem leder ofelbart till okynnesutnyttjande.Nyligen kunde man läsa i NT att ”de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemet beräknas till hisnande 18 miljarder om året, varav hälften är medvetet fusk”. Fusk är ju i själva verket bedrägeri. Sveriges höga skattetryck borde räcka till att betala bra löner till utövare av viktiga offentliga samhällsfunktioner såsom lärare, poliser och sjuksköterskor. Så är det tyvärr inte, med allvarliga konsekvenser som följd. Andra prioriteringar missgynnar ”välfärden”.

Det är lätt att införa, och höja skatter. När det motsatta skulle vara motiverat går det inte på grund av ”svårigheter att genomföra”. Det senaste exemplet på bidragsomfördelning är att Sveriges regering, som lägger på 100 procent skatt på el, tillåter att elpriset flerdubblats, med mångmiljardintäkter som resultat för staten, och med katastrofala kostnader som följd för befolkningen. Nu går man dock fram bidragsvägen och skall på något vis ge bidrag, eller ”stöd”, till vissa el-konsumenter. Detta kan liknas vid bidrag för höga dieselpriser (där mer än hälften utgörs av skatt) till åkerinäringen, när man hade kunnat sänka skatten i stället. 

När man köper mat på McDonalds får man frågan: ”Äter du här eller tar med?” Undrat varför? Det beror på att staten infört olika momspålägg på priset beroende på VAR du stoppar i dig maten. Detta medför ökade administrationskostnader för näringslivet. Exemplen på onödiga konsekvenser för näringslivet är oändliga.

I ”den svenska välfärden” kan många pensionärer inte leva på sin pension utan man måste först betala skatt och sedan med mössa i hand ansöka om bostadsbidrag. Tandvård förefaller leva vid sidan av bidragssystemet med undermåliga tänder till följd för många individer. Staten inför nu en riskskatt för banker. Det kommer att leda till att kostnaderna övervältras på konsumenterna genom högre räntor. Det lär fortsätta så här.

Hur kunde vi i Sverige bli så blåögda?