Finspångs kommunledning våndas inför sparkrav på 100-tals miljoner (NT 1/7). Sparkrav tvingar Stockholmsskolor dra ned på personal; ”ett svek mot barnen” säger lärare (SvD 5/7). Sjukvården kämpar desperat att hantera nedskärningar och till exempel hitta personal. Och SKR tecknar bilden av kommande stora underskott. Listan kan göra mycket längre.
Det står dock ställt utom allt tvivel att vitala samhälleliga sektorer pressas alltför hårt, och kan därmed inte ”leverera” fullt ut. Är Sverige verkligen så fattigt? Det tycks så även om vi lätt kan peka ut ”slukarhål”. Minus- och nollräntepolitik gav storbankerna möjlighet att formligen kasta pengar över företag, bostadsköpare med flera, med följd att Sverige ”låst in” gigantiska summar i till exempel fastighetssektorn. Inflationen har skenat och idag törs inte ens politiker andas om att skära ned räntesubventionerna (ett slags bankstöd). Ojämlikheten har drivits fram till skrämmande tal mellan de som har och de som inte har (värdepapper och ägda lägenheter/hus/fastigheter).
I detta smått desperata läge har NATO-förespråkarna inom borgerligheten och (S) utnyttjat Rysslands anfallskrig i Ukraina till att kasta Alliansfriheten på soptippen och ansöka om medlemskap i den globala krigsorganisationen NATO. Ett minimum av anständighet hade varit att underställa en folkomröstning beslutet. ”Nej, det hinns inte. Nu står NATO-fönstret öppet, det kanske stängs?”. Nonsens!
Rysslands hot mot ett alliansfritt Sverige, med ett upprustat strikt territoriellt försvar, vore i det närmaste obefintligt. Ja men, Gotland? Vill Ryssland ha Gotland – ett mycket svagt, propagandadrag.
Kriget i Ukraina är en ”köttkvarn”. Kanske kan den groteska situationen leda till besinning med eld-upphör och trevande samtal? Kriget är ett ”i stället för krig” och idag vill inte hegemonen i NATO ha eld-upphör, utan tycks vilja strida till ”sista ukrainare”. Kanske ändå ”dödläget” i kriget tvingar fram någon form av besinning?
Sverige kan dra tillbaka sin ansökan och säga upp alla avtal som gör landet till uppmarschområde och landningsbana för NATO, under USA:s totala ledning. Sverige måste förvisso rusta upp försvaret, inte anfallskapaciteten, för att vara alliansfria. Den kostnaden blir under alla förhållanden mindre än om Sverige skall tillfredsställa USA-NATO:s krav/önskemål om insatser i Nordkalotten, trupp i Baltikum och huvudansvar för Östersjön. Då finns möjlighet, kanske inte att helt återställa våra samhälleliga, vitala funktioner, men åtminstone mildra, dagens desperata situation.