Plötsligt får jag ta ett snabbt steg bakåt för att inte bli påkörd av en ung man som inne i bibliotekets lokaler färdas på en elsparkcykel. Kanske har han bråttom för att hinna få tag på den senaste diktsamlingen ? Nej, han ser inte ut att ha någon litterär anledning till sitt besök.
Ordningsvakten syns inte till och personalen törs nog inte ingripa. Men fatta nu då gubbe! Bibblan har steppat upp och blivit en fritidsgård för alla åldrar. Typ fett nice liksom.
Inte tyst och lugnt och tråkigt som det var förr. Men vill vi verkligen ha det så här? Det här kallas nog för utveckling. Det ska nog vara så här. Jag har bara inte hängt med men kan inte låta bli att tänka på hur det var så där i forntiden. Den oftast kvinnliga bibliotekarien kunde med en bister blick över sina hornbågade glasögon få en eventuell fridstörare att inte ens tänka tanken.
Fotnot: Insändarredaktionen har erbjudit Norrköpings kommun att ge ett svar men de väljer att avstå.