De senaste dagarna har tonläget varit högt vad gäller torghandlandet i Norrköping och bostadsbyggandet. Det som förvånar mig i en kommun, där ordet samordning i regel verkar vara frånvarande är det faktum, att tjänstemän och politiker denna gång verkligen har lyckats med att tillbringa torghandeln ett rejält dråpslag. Dels genom att påtvinga torghandlarna på Nya torget en flytt till Gamla torget, dels genom att bestämma att man inte får använda större yta än 4x4 m. vilket ger 16 m2.
Torghandeln som sådan är så gammal att den till och med beskrivs i Bibeln, så här kan man snacka om tradition. I andra länder och städer gör deras styrande vad man kan för att befrämja torghandlandet, inte minst för turismens skull alternativt för de som bor i staden eller strax utanför staden. I Norrköping däremot gör man allt för att bli kvitt torghandeln. Loppisen som förr fanns på Himmelstalund (också en form av torghandel) märker man knappast av numera, om den ens finns och genom att bygga om Nya torget i olika omgånger (ok, det behövdes parkeringsplatser och en fontän) så har de styrande krympt ytan för dessa torghandlare.
Torgen och parkerna i centrum är tillsammans en form av stadens lungor. Att förtäta stadens centrum genom att även ta torgen i anspråk för byggande är enligt mitt förmenande ingen bra idé. Och då har vi inte ens diskuterat behovet av P-platser i centrum. Det finns folk, som vill bo i kommunen men inte i stan och där de allmänna kommunikationerna är av sådan beskaffenhet att bil är en nödvändighet för en fungerande vardag. Exempel: Kvällsbussen in till stan är den buss som kommer som sista bussen hem för dagen. Så är det när man bor på Skriketorp... Att i ett sådant läge stänga Nya torget med dess parkeringsmöjligheter är planerat vansinne.
Staden är trångt nog vad gäller byggnader. Staden behöver sina torg och torghandlarna behöver sina ytor för att få en försäljning som åtminstone täcker handlarnas kostnader. Det gör man inte på 16 m2.