Skäms Norrköpings kommun över hur ni behandlar dementa

I slutet av januari 2020 beslutade kommunfullmäktige i Norrköping att sänka bemanningen inom demens- och äldreomsorgen i Norrköping.

Ingen hänsyn har tagits till att dementa människorna har behov av social samvaro genom pratstunder med personalen eftersom det kan vara svårt att föra samtal med övriga boende, skriver Ulla Sernelius.

Ingen hänsyn har tagits till att dementa människorna har behov av social samvaro genom pratstunder med personalen eftersom det kan vara svårt att föra samtal med övriga boende, skriver Ulla Sernelius.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2021-05-31 19:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sveriges regering beslutade i september 2020 att Sveriges kommuner ska få ett tillskott på 4 miljarder kronor årligen för att stärka äldreomsorgen. Tillsammans med ett utökat Äldreomsorgslyft tillförs kommunernas äldreomsorg 7,4 miljarder 2021.
Trots tillskottet genomför Norrköpings kommun besparingen man beslutade om i januari 2020. En besparing som drabbar de dementa inom äldreomsorgen mycket hårt. 

Den redan nedbantade omsorgen till de äldre med demensproblem övergår från att bara ha innehållit ett uns livskvalité till att endast bli en förvaring där man får hjälp med läggning, påklädning, hygien och måltider. 
 

Ingen hänsyn har tagits till att dementa människorna har behov av social samvaro genom pratstunder med personalen eftersom det kan vara svårt att föra samtal med övriga boende. Man har helt bortsett från behovet att komma ut på promenad och att kunna delta i aktivitetsstunder ordnade för alla på boendet.

Jag är anhörig till en dement person, som bor på kommunens särskilda boende på Nils Åbergs Gata 2. På avdelningen bor elva personer. Besparingen innebär att personalen, dagtid, har minskats från tre personer till två och en halv som delas med flera avdelningar. Från klockan 15.00 är det två personer. 

Tid för personalen att sitta ner och prata med en boende har gått förlorad. Promenader och att delta i husets aktivitetsstunder är ett minne blott.



Den allvarligaste konsekvensen av besparingen är dock förlusten av trygghet och säkerhet. Händer det något på ett rum där en boende omedelbart behöver hjälp av två i personalen så är tio dementa personer under 5-15 minuter helt utan personal. Osannolikt att en sådan situation uppstår? Tyvärr har det redan hänt vilket orsakade stor förtvivlan.

På avdelningen för dementa arbetar en hängiven personal som vet hur man ska få de boende att må bra och trivas. Besparingen medför att personalen inte ges möjlighet att ge den omvårdnad de boende behöver. Detta skapar en arbetsmiljö som präglas av otillfredsställelse och frustration.

Jag undrar:
Hur kunde en majoritet i kommunfullmäktige rösta igenom en besparing på en redan nedbantad demensomsorg? 

Varför drogs inte besparingen tillbaka när man fick extrapengarna från regeringen? 

Är kommunfullmäktige helt okunnig om vad ett humant demensboende måste innehålla eftersom man jämställer detta boende med ett vanligt särskilt boende?