Ska vårdpersonal behöva lösa regionens bekymmer?

Jag möts av kollegor som gråter och är arga på varandra då upplevelsen av att inte räcka till är enorm och förväntningarna på varandra ökar. Vi är besvikna på ledning och regionen. Ska det inte räcka snart?

Så vad har hänt inför denna sommar?

- Ersättningarna blev sämre. Jag vill inte längre hjälpa mina kollegor som jobbar ihjäl sig, vilket jag gjorde förra sommaren. Jag blir inte längre avlönad för den uppoffring jag gör för regionen och då får det vara nog för min del. Pengarna går istället till hyrpersonal… Dessutom hörde jag att det inte blir någon avveckling av hyrpersonalen efter den 31/8. Deras företag är uppbyggda av dotterbolag som ni fortsatt kan ha anställda trots den ekonomiska nedgång. Hyrbolagen vinner igen. Gick det inte att återrekrytera medarbetare som valt att lämna? Vad gör ni med ordinarie personal? Vad är vår morot för att stanna?

- Vårdplatserna minskade men ni vågar inte redovisa siffror och statistik för media och medborgare. Aktuella siffror finns på intranätet och är en offentlig handling.
Som medarbetare förväntas vi dagligen anpassa oss utefter flödet av patienter. Tänk om det fanns ordentligt med kollegor som kan bemanna vårdplatserna? Istället ska mina kollegor vara standby ifall patienterna som behöver en vårdplats ökar. Har jag ersättning för jour och beredskap? Nej.

- Utlokaliserade patienter har blivit det nya normala i vår vardag. Patienten behöver inte längre vårdas på sin hemmahörande klinik eftersom vi nästan har lärt oss allt om alla diagnoser efter dessa år. Ska vi inte bara bli en enda stor avdelningen? Vi kanske ska riva väggarna och skippa vision 2020 och all utbyggnad av sjukhuset- då kan vi ju spara pengar.

Jag trodde Region Östergötland hade visionen om att ha de bästa mellanstora sjukhusen i Sverige. Men allt är ett spel för galleriet, medborgaren känner inte till de dagliga felen vi inom sjukvården utsätter de för. Vi inger medborgaren tron om att vi kan allting om alla diagnoser och att det är helt okej att vara en utlokaliserad patient. Vi sjuksköterskor och undersköterskor kan faktiskt inte allting och vi inom vården gör så mycket fel och jag skäms dagligen. Sen är vi alla medarbetare bra problemlösare, men vår energi ska väl ändå gå till patienterna, inte till ovanstående problemområden.