Svar på insändaren "Spara inte på kulturskolan" (19/6):
Sofia Larsson skriver att SD:s besparingsförslag är huvudlös. Var och en har något ”de brinner för” och att som invånare känna besvikelse när viss verksamhet får mindre resurser kan man naturligtvis förstå. Dock som förtroendevald, och ansvarig för resursfördelning är man tvungen att prioritera, då resurserna tyvärr inte är oändliga.
Underskott för perioden 2021–2024 landade på över 2 miljarder kronor. Förskoleverksamhet och verksamheten inom äldreomsorgen går på knäna – trots enorma insatser av våra medarbetare, skolresultat sjunker, 35 procent av våra lärare är obehöriga, otryggheten sprider sig ohejdat överallt, arbetslösheten eller som det på socialdemokratiska språket numera heter ”arbetskraftsutbudet” är gigantiskt med mera.
Vi Sverigedemokrater kom med budgetförslag som vi anser är bäst utifrån rådande situation, och beklagar mycket att pengarna inte räcker för allt – det kommer aldrig att räcka för allt, men med vår budget skapar vi åtminstone incitament att ha mer inom snar framtid.
Insändaren skriver om musikens värde. Jag håller med till varje ord, och förmodligen ännu mer, då jag levt för musik och av musik under flera decennier. Musikundervisning finns som obligatoriskt ämne inom skolan – så som alla praktiskt estetiska ämnen. När vi väljer att satsa på skolan, så går en del av satsningen även till musikundervisning precis så som det går till hela skolverksamheten.
Sverigedemokraterna anser att när prioriteringar måste göras så är det vår uppfattning att behoven inom skola, omsorg och brottsbekämpning ska ges företräde.
Jag uppmanar Sofia Larsson att ansluta sig till ett politiskt parti som förtroendevald och på det sättet får möjlighet att fördela kommunala skattemedel på ett annat sätt, och sen låter vi medborgarna bestämma och välja det som de anser är bäst.
Darko Mamkovic (SD), oppositionsråd