Nyligen höjdes räntan ytterligare samtidigt som vi befinner oss i en begynnande lågkonjunktur. Det enda man har åstadkommit hittills är att konsumenternas köpkraft störtdykt. Byggen stoppas. Konkurserna ökar. Företag varslar. I skolorna noteras det att barnen äter mer i skolmat eftersom det är för dyrt för många att äta sig mätt hemma. De enda priser som inte stigit är på småhus och lägenheter. Det är i och för sig sunt om det inte blir för mycket prisökningar på dem.
Stagflationen är här definitivt. Räntehöjningar i sig ökar ju på inflationen genom ökade kostnader för till exempel byggbolag och jordbrukare.
Producenter av varor och energi måste ju skicka åtminstone större delen av sina kostnadsökningar vidare till nästa led. De som har stora marginaler verkar ju tyvärr inte vilja tulla på dom. Investeringar för energibesparingar blir för dyra och skjuts upp.
Riksbankschefen Erik Thedéen sitter och säger att han inte tror på så stor ökning av arbetslösheten. Folk ute i verkligheten har nog en helt annan bild.
Nu är vi också sämst inom EU på alla sätt. Det enda som kan förbättra situationen är sänkta energipriser. Det hade nog varit bättre om man hade höjt räntan för två, tre år sedan när bostadsboomen var som värst.