Samtidigt som vi vill leva med transparens och delaktighet i yttrandefrihetens tecken, är det nog få av oss som själva vill vara måltavlan för drev och aggressioner. Med rätta ska vi kunna ställa krav på människor med makt, och korrupta system måste avslöjas. Men att odla vad man kallar en cancelkultur, riskerar att minska acceptansen för olikheter och även för svagheter.
Moral ersätts med moralism och verklig skuld stigmatiseras till en många gånger outhärdlig skam. Det är som om vi är på en fest som inte älskar oss, för att använda en strof av Tomas Tranströmer.
Vi behöver ett mjukare samhälle, där det finns ett vi även över svagheterna. Den kristna berättelsen rymmer såväl det förunderliga med kärleken i tillvaron, som det skav som bräckligheten ger. Gemensamheten finns där i vårt värde som människor men också i vårt hundraprocentiga behov av förlåtelse. Det finns ett vi över såväl synden som nåden.
En kristen människosyn hämtar sitt ursprung i att den definieras utanför människan. Skaparguden ger sin skapelse dess värde. Genom det bibliska narrativet får vi insikter om det vackra i människan. Att hon är unik och att ingen kan ta hennes plats, att varje person har ett egenvärde oberoende av dess nytta för samhället. Ingen människa är mer värd, inte heller mindre värd. Och i människan ligger ett evigt värde nedlagt. Det är när denna yttre validering av människan helt förflyttas till vårt eget godtycke, som människovärdet urholkas.
Kan vi istället se vårt eget liv som en gåva mer än som ett projekt som ska lyckas? Den danske filosofen K.E. Løgstrup anger två insikter som människan behöver, för att det som han kallar det etiska kravet ska kunna uppfyllas. Den första handlar om att ingen människa är ensam på jorden. Det kan tyckas vara en självklarhet, men i ett sammanhang där vi är flera uppstår kravet att bry sig om varandra i medmänsklighet.
Den andra insikten innebär att se varje persons liv som en gåva. Om man gör det så kan man inte heller kräva något i utbyte för att hjälpa någon annan. Det behövs kärlek för att det etiska kravet ska kunna uppfyllas.
Snart infaller ett naturligt tillfälle att ta del av påskens berättelse. Den innehåller ord om utgivande kärlek men också om svek, förnekelse och förakt. Genom döden på korset och återuppståndelsen från dödsriket, lyfts människan upp ur sin sämsta position av synd och förakt för andra och för sig själv.
Genom Jesus Kristus, Guds son, hanteras det som för människan är omöjligt, av synd och skam. Han gjorde det för dig. I ljuset av påsken bör vi ställa rimliga krav på varandra i insikt om allas vårt behov av mer kärlek än vi ibland tycks förtjäna.
Påsken är som livet en gåva, låt oss fira i glädje!