Det är dags att förklara för allmänheten att de inte behöver ringa polisen vid vissa former av brott/ordningsstörningar. Polisens möjligheter att stävja brott/ordningsstörningar som orsakas av mopeder/motorcyklar är nu i stort sett obefintliga. Det har hovrätten förtydligat i sitt fastställande av tingsrättens dom.
I detta fall ringer allmänhet till larmcentralen med anledning av att individer framför mopeder/motorcyklar på ett väldigt vårdslöst och störande sätt. Allmänheten önskar att polis kommer till platsen och ingriper mot detta och en trafikpolis på motorcykel blir beordrad att åka på detta jobb.
MC-polisen lokaliserar individerna och kör efter dem för att stanna och lagföra dem. Individerna vägrar stanna och ett efterföljande påbörjas. Under efterföljandet försöker individerna på olika sätt undkomma polisen. Efter en stund gör individen ett misstag och kör omkull vilket gör att polis kan omhänderta personen. Personen rapporteras därefter för vårdslöshet i trafik, olovlig körning samt att ej stannat på polismans tecken. Personen döms senare för samtliga brott.
Här kan man ju tycka att historien borde ta slut, men istället polisanmäler individen polismannen, som nu döms för tjänstefel för att ha följt efter en individ som framfört tvåhjuligt oskyddat fordon.
Jag finner det obegripligt att ansvarsbiten i ett ärende som detta koncentreras i stort sett entydigt mot polisen. Den individ som begår brotten anses vara den drabbade parten. Man fokuserar så oerhört på den skyldiges rättigheter att dennes skyldigheter helt bortses ifrån.
Om en individ vägrar att stanna på polismans tecken så gör den individen ett medvetet val. Anledningen till det valet är omöjligt för ingripande polis att avgöra, men det anser jag är av (om ens någon alls) sekundär betydelse. Individen har gjort sitt val och får helt enkelt stå för konsekvenserna av sitt handlande.
Men så ser inte Sveriges rättssamhälle på det hela. Utan bestraffar istället den polis som svarat på allmänhetens rop på hjälp med hänvisning till att det inte skulle vara försvarbart att följa efter då det finns risk för skada på den flyende individen.
Stanna på polismans tecken så finns inget problem. Hur kan felet och ansvaret falla på polisen?
Jag är fullt medveten om att vissa människor nu sitter och irriterar sig på denna artikel och tycker att det är självklart att polisen inte ska utsätta folk för fara, eller så försöker man hitta någon annan, i min syn, orimlig anledning att skuldbelägga polisen.
Det ska absolut finnas en proportion till det våld som polis använder till det brott som individen misstänks för. Men här handlar det om en åtgärd som krävs för att identifiera och lagföra en okänd person som, av någon anledning, valt att fly från polis.
Självklart, ska en polis ha rätt att jaga ifatt den personen. Förklara annars för mig hur en individ som begår brott på ett tvåhjuligt fordon ska kunna lagföras om polis inte får köra ikapp dem?
Men, nu har alltså hovrätten slagit fast att det är tjänstefel för en polis att följa efter flyende individer på ett tvåhjuligt fordon. Vilket gör att det är helt riskfritt för individer att bete sig hur de vill på tvåhjuliga fordon.
Så, mitt råd till allmänheten när de utsätts för denna typ av brott/ordningsstörningar är: Ring inte till polisen. Våra händer är bakbundna av det rättssystem vi är satta att tjäna. Vem ni ska ringa istället? Ingen aning, men det kanske Sveriges domstolar kan svara på?