Just nu är jag djupt besviken på mänskligheten och dess förmåga till ärlighet. Min man och jag åkte 28 mil, för att plantera och smycka graven inför Mors dag och min mammas födelsedag.
All glädje över att ha gjort graven sommarfin förtogs. Kan man verkligen känna sig nöjd med sig själv, när man sätter en stulen blombukett på sin anhörigas grav? Vet hut, vill jag säga till personen i fråga, nästa gång kanske är det din tur.