Under sommaren har jag rest en del med Östgötatrafiken och i samband med detta passat på att prata med många busschaufförer och andra personer med mycket god insyn i Östergötlands landsbygdstrafik. Personer som är mycket väl införstådda i branschen, behoven av kollektivtrafik och dess nyttjandegrad.
Personer som besitter mycket värdefull kunskap om hur verkligheten ser ut och som konstaterar att den nya strategin på många turer saknar förankring till de behov som finns i verkligheten. Det gemensamma omdömet från dessa personer var att sedan 20 år tillbaka är detta den värsta trafikomläggningen de varit med om.
Jag tror på forskning och vetenskap. Det är lätt att förstå att täta avgångar och raka linjer ger en attraktiv kollektivtrafik. Men jag är också övertygad om att forskning och vetenskap måste användas på rätt sätt och anpassas till de lokala förutsättningar som råder för att få ut maximal nytta.
Varför har den kunskap som finns hos de som kör bussar på Östergötlands landsbygd inte tillvaratagits och kombinerats med den forskning som den nya strategin lutar sig mot?
Jag får tips om att ta en titt på tidtabellen mellan Finspång och Norrköping. En sträcka som kommer att ha både expressbuss 40 (en dubbeldäckare) och buss 410. I rusningstrafik: En succé! Men halvtimmestrafik mitt på dagen och på helger? Erfarenhet från verkligheten visar att det brukar sitta ett par, tre stycken i dubbeldäckaren dessa tider.
Och är det verkligen att använda våra resurser rätt att man ska kunna ta expressbussen på helgen för att åka och shoppa utan att ens behöva titta i tidtabellen? Jag tittar även på Valdemarsvik som får både landsbygdstrafik och expressbuss till Norrköping.
Som boende gymnasieungdom i Valdemarsvik har man nu avsevärt bättre förutsättningar för att ta sig en resa på nästan sex mil till skolan i Norrköping än vad boende längs med Skärblackavägen har. En sträcka på 1-1,5 mil beroende på skola och var utefter vägen man bor. De som bor i Valdemarsvik har till och med ett bättre utbud till Norrköping på helgen än vad boende längs Skärblackvägen har en vanlig vardag.
Under mina intervjuer med busschaufförer får jag veta att i princip varje helg måste någon av landsortsbussarna saneras efter att ungdomar spytt eller spillt öl under de sena kvällsturerna. När jag tittar på tidtabellen för bussen från Norrköping till Skärblacka på fredagskvällen kan jag konstatera att det går bussar till Skärblacka till klockan 03 på morgonen.
Samma sak gäller till Östra Husby, Krokek och Finspång. För Regionen är det alltså viktigare att de som bor inne i tätorterna ska kunna festa i Norrköping och sedan ta sig hem med kollektivtrafiken under sena morgontimmar än att ungdomarna som bor utanför tätorter längs de nedprioriterade sträckorna ska kunna ta sig till och från skolan! Hur sent är det rimligt att bussarna ska gå på vardag respektive helg? Ur ett långsiktigt strategiskt samhällsperspektiv, vilka resor är viktigast?
Sammanfattningsvis - Mattias Näsström säger att vi får fler bra och hållbara resor. Jodå, för många blir det fler bra resor. Men jag undrar hur hållbara de resor som transporterar ett par, tre stycken i dubbeldäckare kan anses vara? Jag funderar också på hur den nya strategin går ihop med andra viktiga aspekter i ett rättvist samhälle där vi strävar efter ett maximalt nyttjande av våra gemensamma resurser? Där vi vill minska koldioxidutsläppen och ha en levande landsbygd även utanför tätorterna. Jag är övertygad om att om viljan finns skulle den nya strategin kunna anpassas så att även dessa nyttor uppnås.