Svar
”När många fler får det bättre får några det sämre” NT 27/1
Skulle antalet turer utökas på landsbygden, i stället för att läggas ner, skulle fler personer ha möjlighet att nyttja kollektivtrafiken. Kanske kan turerna på landsbygden gå med mindre bussar?
Idag är det övervägande barn, och unga, som reser med linje 482, till och från skola. Situationen är säkert liknande på övriga landsbygdsbussar. Dessa barn har inte möjlighet att nyttja den Närtrafik ni hänvisar till, då ”Resa med närtrafik kan göras på vardagar klockan 09.00-12.00 och 17.00-22.00” (Trafikutredningen). Barnen kommer således inte till skolan på morgonen och måste vänta till efter 17.00 för att kunna ta sig hem från skolan. Således exkluderas barnen på landsbygden från det fria skolvalet genom nedläggningen av landsbygdsbussarna.
Gällande busslinje 482 hänvisar ni i stället till linje 59 vid busshållplats Göstad vägkors. Vägen mellan Vånga och Göstad vägkors är en tre kilometer lång 70-väg (varav en kortare 50-sträcka) som saknar såväl belysning som vägren. För att barnen, självständigt, ska kunna ta sig från Vånga till Göstad behöver den tre kilometer långa vägen genomgå omfattande åtgärder för att betecknas som säker skolväg.
För en säker passering över 70-väg 215 behöver även den genomgå säkerhetsåtgärder. Detta innan busslinjen läggs ner sommaren 2022. Situationen är säkert liknande vid övriga orter, där beslut tagits om nedläggning av landsbygdsbussarna.
Frågan kvarstår kring vilken samordning som finns mellan regional och kommunal politik för att politiska beslut, såsom Översiktsplan och intentioner om en levande landsbygd samt det fria skolvalet, efterlevs?
Beslutet, av Region Östergötland, att lägga ner linje 482 och övriga landsbygdsbussar, strider mot såväl lagen om Barnkonventionen som nationellt, och kommunalt, tagna beslut om det fria skolvalet och en levande landsbygd.
Är ekonomiska skäl nog för att strida mot lag och tidigare politiska beslut?