Jag har fått bra hjälp, framförallt när det gäller mitt psykiskt dåliga mående som nu inte är särskilt dåligt längre.
Men nu blir jag väldigt upprörd när jag hör och ser så många trasiga människor, framförallt ungdomar som försöker be om hjälp, och få komma och prata med någon professionell. Svaret blir: Vi ska göra vad vi kan, men kön är lång. Om du inte kan vänta så hör av dig till den privata vården. Det kostar cirka 1200 spänn per gång.
Hur många har råd med det? När pengarna inte finns och hen snällt får vänta i kön, då kan det vara försent.
Alltför många dövar och tillslut även kanske dödar sig själva med droger. En del tar sitt liv på annat sätt eller blir hindrade att kunna leva fullt ut på grund av ångesten, fobierna eller vad det nu kan tänkas vara.
Vi lever i en sådan tid. En sådan tid där alltfler barn och unga inte mår väl, och även vuxna såklart. Jag skrev en insändare en gång att man inte skulle vara rädd för att söka hjälp om man mår psykiskt dåligt. Men nu ska man istället behöva vara rädd för att inte hjälpen går att få, inte i tid i alla fall.
Istället för att behöva utöka gravplatser eller bygga fler behandlingshem så kanske det är läge att sätta utökad psykvård som prio och då menar jag inte prio sen. Sedan kan vara försent.
Prio nu!