Folkinitiativet startades samma dag som den internationella demokratidagen, och avslutas i samband med kommunens
demokrati- och människovärdesdagar.
Demokrati är just vad ett folkinitiativ handlar om. Vi fick inte ihop de 11 000 namn som en folkomröstning i Norrköping kräver. Trots det är vi tacksamma och nöjda över de tusentals namn som samlats in. Än mer med alla samtal som ägt rum på gator, torg och vid olika ”kulturella” arenor.
Att få till en folkomröstning på kommunal nivå via ett folkinitiativ är en utmaning. Kravet på fysiska listor med fullständiga personuppgifter är ett hinder. Bortåt hälften av alla våra underskrifter saknar fullständiga personnummer, då de som skrev såg det som en säkerhetsrisk, med all rätt.
Digital underskrift med Bank-ID hade hjälpt både för att trygga sekretess, för att hantera avgränsningen att endast folkbokförda i Norrköping gills, samt också för att kunna nå ut till fler: De som inte hann med att skriva under på väg in till en konsert hade då kunna gå in på en länk i lugn och ro. På EU-nivå är det möjligt med digital signatur, så varför inte i Sverige ännu?
Utöver de utmaningarna så har vi också haft Sophia Jarls nonchalanta svar på en interpellation kring folkinitiativet som Miljöpartiet tog upp i höstas att förhålla oss till. Ett svar om att vår folkomröstning enbart skulle vara “rådgivande”, det vill säga att resultatet i princip bara kan viftas bort.
Lägger man till de minimerande uttalanden som De Geers gymnasieelevernas insamling fick av henne så förstärks bilden ännu
mer: En folkomröstning hade inte spelat någon roll.
Att vi trots detta kommit upp till närmare hälften av de namn som behövts är stort. Med vi menas de tiotal volontärer som tillsammans med enskilda individer och butiksägare varit med och samlat in namn. Tack för det.
Kanske har någon käpp satts i hjulet och försvårat den Borgerliga Samverkan och SD:s slakt av kulturen? Eller kanske gett någon ett skäl att tänka om? Oavsett har kampen kring Louis de Geers varande eller icke varande enat många. Det har visat att kultureliten inte tillhör en enda politisk färg, och definitivt inte är bortskämd. Precis som kulturen består vi av alla färger. Det är vackert och hoppingivande i sig.
Nu hoppas vi också att oppositionen och individer i övriga partier ser över sin agenda när det handlar om kulturpolitiken. Det är lätt att riva ner, mycket svårare att bygga upp. Oavsett färg som styr, måste kommunen vaka över LDG, då det och SON är allas vår skatt.
Vi vill inte ha en kulturell spökstad. Vi vill fortsätta skapa framtid för filmproduktion, musik, konst, böcker, museum, teater, biografer med mera.
När kulturen är en utdöd art, grundpelaren till så mycket liv och rörelse, kreativitet och utveckling, för att inte tala om tillväxt för att prata Sophia Jarls språk, vad finns då kvar?
Vi har liksom de styrande också sonderat terrängen. Vårt fokus har varit ägarna: Norrköpings invånare. Svaret vi kunnat utläsa är ett tydligt nej till försäljning. Finns det några oklarheter i vår ”undersökning” så rekommenderar vi de styrande politikerna att själva anordna en folkomröstning. Vilket är möjligt. Gärna i samband med EU-valet, som skulle vara praktiskt och mindre kostsamt.
Oavsett vilket resultatet blir, så är en folkomröstning mer demokratisk och rättvisare än många av de beslut som sker bakom stängda dörrar i maktens korridorer. Vi är ett gäng som gärna ställer upp ifall det behövs förstärkning med rösträkningen. Bara att höra av sig när det är dags.
Även om initiativet tar slut och alla listor med känsliga personuppgifter kommer att förstöras, så lever frågan vidare. Länge leve kulturen, länge leve LDG. Länge leve demokratin och rätten att få stå upp för det som är viktigt, på riktigt. Inte bara denna demokrativecka, utan alla dagar, året om. En sak till. Kommer ett skarpt förslag om försäljning lovar vi att ni kommer få höra stora protester.