Holmens nya ansökan om uppförande av ett antal vindkraftverk har föranlett några kraftfulla människor, som anser sig missgynnade av sådan etablering, att protestera och även sökt sätta press på våra politiska företrädare att bekänna färg i frågan. I vanlig ordning kan man väl anta, att några politiker - i tron att hämta hem poäng - ställer upp till stöd för protestanterna. Som samhällsengagerad medborgare vill jag vädja till politikerkollektivet att inte stämma in i denna klagokör.
Jag har varit delaktig i beslut rörande omfattande vindkraftsutbyggnad i en Smålands-kommun, som numera har i stort sett hela elbehovet tillgodosett av vindkraft. De få som haft kritiska synpunkter har spårats till markägare, som hamnat i utkanten av vindkraftsparkerna och därför gått miste om ekonomisk kompensation.
På Öland där vi har en fastighet sedan snart fyrtio år, ser vi över Kalmarsund till OKG:s kärnkraftsanläggning, som mycket väl kunde klara av att strömförsörja ön, men ölänningarna har ändå valt att ta vara på kraften i solen och vindarna. Från vårt hus ser vi tio kraftsnurror, som i varierande rotationstempo ger oss en livfull kuliss och när den kraftfulla öländska vegetationen söker avskärma oss, brukar vi klippa ur "fönster" i lövverket för att bibehålla den utsikt vi vant oss vid och där kraftverken känns mycket naturliga. Värdet på fastigheterna har mångfaldigats alldeles oavsett kraftverksutbyggnaden, som har en i sammanhanget klart underordnad betydelse.
Den skogstjärn och glesa blandskog, som i NT utgjorde kuliss åt de klagandes företrädare, skulle inte fara särskilt illa av att få sällskap av några kraftverk i bakgrunden.