Åkte på fredagen, som så många gånger förr, med Östgötapendeln den här gången till Mjölby. 

När vi närmar oss Mantorp bromsar tåget plötsligt in och vi blir stående ute på linjen. Efter en stund fortsätter resan och vi passerar Mantorp utan att stanna och utan att angöra plattformen. Jag hinner skymta raden av förvånade resenärer som förmodligen undrar vad som händer med deras tåg och varför det inte kommer och hämtar dem. 

En ”förklaring” kommer via högtalaren i tåget som handlar om att Trafikverket startat om något system och därför inte hunnit lägga om växeln i tid. I stället för att ta ansvar för det, backa tåget några meter och lägga växeln i rätt läge för att därefter hämta upp/lämna av resenärerna så låter man bara konsekvenserna för ett fel man själv begått landa hos kunden/resenären. 

Jag har noterat att detta förfaringssätt är tidstypiskt och inträffar allt oftare i olika branscher och andra sammanhang. Utöver de olägenheter de berörda passagerarna orsakades i form av missade mötestider, missade anslutningar med mera så väcker händelsen också frågor om hur det är ställt med säkerhetstänkandet på Trafikverket. 

Tänk om tåget gått in på ett spår med annan trafik; vilka konsekvenser hade det kunnat få? 

Som van och mångårig tågresenär har jag många gånger kommit att fundera över alla de konstiga ageranden som emanerar från Trafikverket. Det kan vara ett långsamgående godståg som släpps framför ett persontåg vilket får den självklara konsekvensen att persontåget och dess resenärer blir försenade. 

Den personal som arbetar med de här frågorna på Trafikverket sitter isolerade i sina kontrollcentraler. De behöver aldrig bli konfronterade med arga resenärer som, med all rätt, vill veta vad de håller på med. Jag är övertygad om att en viktig del i processen med att få tågtrafiken i Sverige att fungera ligger i att analysera Trafikverkets organisation och arbetsrutiner i alla de frågor som är kopplade till järnvägstrafiken.