Hej,
Vi arbetar som anestesisjuksköterskor, operationssjuksköterskor och undersköterskor på Centraloperation på Vrinnevisjukhuset. Vi vill med detta inlägg uttrycka vår ilska, frustration och uppgivenhet.
Vi har sedan denna pandemi startade känt oss mycket hårt pressade och nu börjar vi nå botten.
I ett års tid har vi fått leva med att få våra scheman och arbetssituationer omkullkastade som att vi vore boskap. Vi kan under vårt dagpass bli ombedda att gå hem för att sedan komma tillbaka och jobba på natten. Den tid vi har kvar på dagpasset får vi själva plikta med genom att använda vår komp- eller flextid. Ibland får vi från vecka till vecka veta hur och var vi skall arbeta. Antingen på operation eller IVA (intensivvårdsavdelningen). Den enda ersättning vi får för att stå ut med detta vecka efter vecka är en ynka ersättning för förskjuten arbetstid.
Många av oss har valt att arbeta just på den här operationsavdelningen på grund av den låga kväll/natt/helgtjänstgöring som krävs. Men med en veckas varsel skall vi nu öka nattjänstgöringen från cirka en natt per fyra veckor till en natt i veckan. Det är en ökning med fyra gånger.
Vi skall tvingas öka vår helgtjänstgöring från cirka ett pass på fyra veckor till sex pass på fyra veckor (att arbeta varannan helg). Det är en ökning med sex gånger Det här är familjär katastrof för många av oss. Och det här ska vi göra helt utan att få någon som helst ersättning då den ynka ersättningen för förskjuten arbetstid inte längre gäller när vi tvingas planera ett schema för en längre period.
Den summa på 300 kr som man får för varje pass man arbetar inom covidvård är en kompensation för det arbete man gör på plats och den extra utrustningen man tvingas bära under sitt arbetspass.
Vi var många som trodde att vår extraordinära arbetsinsats under året skulle generera ett vettigt lönepåslag i årets lönerevision. Men icke!! Summorna i år är skamliga. Det är en summa som inte ens ett vanligt år känns tillräcklig.
Under våren slutar sex av cirka 40 anestesisjuksköterskor. Någon ska flytta men i övrigt slutar dessa utomordentligt duktiga sköterskor på grund av dålig/orättvis lön/löneutveckling och på grund av en dålig arbetssituation.
Centraloperation på Vrinnevisjukhuset är annars en mycket bra arbetsplats med trogna medarbetare och en mycket bra lokal ledning. En arbetsplats vi varmt kan rekommendera men med en arbetsgivare, Region Östergötland, som har mycket att förbättra. Vi som anestesisjuksköterskor och operationssköterskor anses kunna täcka upp och arbeta på IVA men vem ska täcka upp för oss anestesi- och operationssköterskor på operation när den här pandemin är över och de operationsköer som bildats skall betas av. Risken är att fler slutar.
Vi som anestesisjuksköterskor, operationssköterskor och undersköterskor från operationsavdelningen har under året tvingats in på IVA för att hjälpa till med vården av de absolut mest sjuka covid-patienterna.
I våras kastade vi oss in, utan varken introduktion eller utbildning, för att rädda liv. Det gick på adrenalin och situationen krävde det. Nu kräver situationen också att vi går in där men det finns inget adrenalin kvar. Stressen och pressen att tvingas arbeta på en annan avdelning med utrustning, tillstånd, läkemedel, lokaler, arbetsuppgifter med mera som man inte har kunskap eller utbildning i är fruktansvärt dränerande.
Vår kraft sinar. Vi inser att ni inte kan minska smittspridningen eller minska antalet patienter eller minska antalet arbetspass men ni kan kompensera oss med ekonomiska medel. Ge oss en vettig ersättning för att vi vänder ut och in på oss själva och våra familjer för att få till scheman och barnomsorg, för att vi pressar oss längre än vad vi klarar och för att vi stannar kvar på vår arbetsplats ändå!
Vi vill ha en skälig ekonomisk ersättning och svar på hur ni på HR i Region Östergötland planerar för en långsiktigt hållbar situation på operations och intensivvårdsavdelningen på Vrinnevisjukhuset.