När det gäller teknisk och medicinsk innovation och kunskap är Sverige i framkant internationellt sägs det. Det är ju kul för dem som det kommer till gagn, men ser man till tillgänglighet, omsorg och det som har med själva vårdandet att göra är det fruktansvärt.
Personalen gör dock sitt yttersta för att alla ska må så bra som möjligt. Om man kommer innanför dörren vill säga.
Det är omöjligt att få tag i sjukvården om man inte är ”digital”, ung och frisk. Man säger att det är bara att ringa hit eller dit. Men telefonkön är fylld efter sju minuter och så får man prova nästa morgon, om man är kapabel att ta sig igenom den omfattande informationen från den monotona AI-rösten om alla knappval. Som ett lotteri.
Patienter vispas runt i ett virrvarr av instanser som helst inte vill ha dem där. Man har varken plats eller tid. Norrköpings kommun bollar till vårdcentralen som bollar till kardiologen som bollar till akuten. Alltid akuten. Men där är det tvärstopp.
Man väntar och väntar en hel natt, sittandes på en pinnstol utan dropp eller mat, för att slutligen bollas hem igen, och karusellen kan börja om nästa gång man får yrsel och andnöd av sin hjärtsvikt.
Personalen saknar kollegor och rusar runt i sitt anletes svett, eller sitter vid en dator och dokumenterar och dokumenterar. De känner sig otillräckliga. Ovärdigt och inhumant för alla inblandade, både personal, patienter och anhöriga, och en skam för vårt samhälle.
Nej fy! Medmänniska, vad ska vi göra? Det är ju vi alla tillsammans som äger detta elände. Så här kan vi ju inte ha det! Är det dags att gå man ur huse och demonstrera?
Svensk sjukvård håller på att brista!
Politiker - Ni är valda att sköta det här. Gör det. Nu.