Häromdagen cyklade jag till Sjömanscentret vid Johannisborg. Under färden konstaterade jag den förfärande och omfattande nedskräpningen utmed Norra Promenadens vänstra sida i anslutning till bangården och postterminalen. Detsamma förhållandet råder utefter vägen som löper utanför kommunens reningsverk. Av skräpets karaktär verkar det som om bilfönstret används som sopnedkast.
Dessa exempel på nedskräpning samt mark- och fastighetsägarnas bristande skötsel och renhållning kan kopieras i mängder inom vår kommun. Som året-runt-cyklist stöter man ständigt på liknande nedskräpning i alla delar av Norrköping. Omfattningen påminner om miljöer i länder där man helt saknar vilja och resurser att hålla skiten ifrån sig. Tro mig. Jag har arbetat och vistats i många av dessa avskräckande miljöer.
Ytterst handlar det om oss kommuninvånare och besökare som nyttjar vår stadsmiljö som avstjälpningsplats. De av oss som inte orkar lägga skräpet i en papperskorg eller ta det med oss hem. Det finns även många exempel på att man också lämpar av sopor och skräp i naturen, sådant som borde hamna på återvinningsstationerna. Det ser vi som är ute i skog och mark i vårt närområde.
Ett samhälle som inte ser efter och vårdar sin yttre miljö, som brister i underhåll, det samhället befinner sig på ett sluttande plan mot upplösning. Vart är vi på väg?
Erik Hammarström