AI-genererad bild.
Framtidsdystopi: Vill vi ha det här? Det frågar sig signaturen Lena.
Bästa Malena Grann.
Låt oss tala klarspråk. Situationen i Norrköping är allt annat än under kontroll. Skjutningarna fortsätter, gängkriminaliteten sprider sig och narkotikan flödar öppet på gatorna. Samtidigt känns polisen alltmer frånvarande. Brottslingarna vet att chansen att åka fast är låg, och med rätta – det tycks vara viktigare att fylla i Excel-rapporter och hålla samverkansmöten än att faktiskt ta fast de skyldiga.
Ni satsar på medborgarlöften och EST-metoden, där ni lovar att ”arbeta mot narkotikaanvändning” och ”skapa tryggare miljöer”. Men vad innebär det i praktiken? Fler rapporter om trygghetsläget? Ännu en strategiplan? Det förändrar ingenting. De som bor i utsatta områden märker ingen skillnad – de ser fortfarande samma gäng hänga vid torget och samma bilar rulla in med droger och vapen i bagaget.
Under tiden rullas ”trygghetsskapande” satsningar ut – kameror, fritidsgårdar och förebyggande insatser. Det är förstås trevligt att ungdomar får fler aktiviteter, men ingen gängmedlem väljer att lämna sin kriminella bana för att kommunen öppnat en extra pingishall. Och kameror? De kanske hjälper vid en utredning, men de stoppar knappast en pågående skjutning.
Efter mordet på Stockholmsvägen syntes polis med hjälmar och sköldar på platsen.
Och medan gängen stärker sitt grepp över staden, rekryterar polisen en gruppchef för kultur och likabehandling inom HR. Visst, det är säkert en viktig funktion i en ideal värld, men är det verkligen rätt prioritering just nu? När folk mördas på öppen gata borde polisens fokus vara på att få bort de kriminella från gatorna, inte på interna arbetsmiljöprojekt.
I Danmark punktmarkeras gängkriminella tills de åker in eller flyttar. I Norge är polisen mer offensiv och lokalt förankrad. I Finland är synlighet och snabba ingripanden en självklarhet. I Sverige? Här verkar det som att polisen hellre utreder problemen än löser dem.
"Färre rapporter, fler gripanden. Mindre administration, mer patrullering. Färre strategimöten, mer verkstad", skriver insändarskribenten.
Det är dags att vakna. Färre rapporter, fler gripanden. Mindre administration, mer patrullering. Färre strategimöten, mer verkstad. Det här är ingen akademisk studie, det handlar om människors trygghet.
Så, Malena Grann, när ska polisen i Norrköping börja jaga brottslingar istället för att jaga statistik?