Apropå
"Nya frågetecken kring Ostlänkens framtid" NT 4/10
Motionen säger nej till den höghastighetsbana vars bygge påbörjats i form av Ostlänken. Motionärerna och därmed det ’det nya laget’ vill tillsätta en ny utredning med sikte på kostnad och behov. Anser att den troliga kostnaden som idag beräknas till 4–500 miljarder är oansvarigt hög. Underförstått – vi har inte råd.
Vad summan är 2035 då höghastighetsprojektet i sin helhet skall vara genomfört törs man inte ens tänka på, inflationsutvecklingen med mera.
Trafikverket tolkar Ostlänken som en del av det höghastighetsprojekt som motionen avser. Tolkar? Är inte det uppenbart.
Samtidigt säger en av motionärerna, den moderata riksdagsledamoten Maria Stockhaus, även ledamot av trafikutskottet: att det man vill stoppa är de planerade höghastighetsjärnvägarna från Linköping till Malmö respektive Göteborg men inte stoppa Ostlänken. Men avsikten var väl att spara tid räknat från Stockholm?
Detta resonemang haltar till den grad att det blir fullständigt förvirrande. För att sedan inte tala om alla övriga politikers och makthavares många och märkliga hypotetiska tolkningar.
För att ytterligare lägga ved på brasan missförstånd säger Trafikverket: Vi tror det är viktigt att skilja på höghastighetsjärnväg och en utbyggnad av järnvägen. Sverige är i behov av nya järnvägsspår. Vilken sort det sedan blir, det är en annan fråga.
Någon av politikerna säger ’Man kan konstatera att Ostlänken hade varit byggd för länge sedan om den inte hade kidnappats in i höghastighetsprojektet.’
Alltså är Ostlänken en del av Höghastighetsprojektet. Ett projekt som är ett högkostnadsprojekt och för dyrt med hänvisning till alla andra skattefinansierade behov som finns i vårt land som skola, sjukvård, äldreomsorg. En lista som kan göras mycket lång. Detta har fått tillträdande regering och politiker att få kalla fötter.
En sak är dock solklar. Järnvägens utbyggnad mellan Järna och Linköping, den del som kallas Ostlänken, måste fortsätta och slutföras det förstår alla som satt sig in i frågan. Här räcker inte stambanans spårkapacitet med de bisarra konsekvenser detta fått för resenärerna med försenade tåg, inställda tåg och tåg stående på banvallen för möten etcetera.
För att åstadkomma helt nödvändiga förbättringar krävs ingen höghastighetsjärnväg. För detta krävs utbyggnad och fler spår samt i fortsättningen ett underhåll värt namnet.