Migrationspolitiken anpassning till högerkrafterna

Det har på senare år blivit alltmer politiskt opportunt att vara kritisk till, eller kanske rent av hatisk, mot att ta emot människor av främmande ursprung i vårt land.

Bengt Cete jämför i sin insändare dagens migrationspolitik med européernas kolonialvälden.

Bengt Cete jämför i sin insändare dagens migrationspolitik med européernas kolonialvälden.

Foto: Fredrik Jonson

Insändare2021-04-14 16:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den nya stramare migrationspolitik regeringen aviserar är ett klart uttryck för en anpassning till högerkrafternas mångåriga kampanj som jag finner djupt olyckligt och väldigt historielöst.

Ser man på vad som hänt under de senaste femhundra åren, då vi européer seglade ut i världen för att kolonisera främmande kontinenter och folk, kan man konstatera att synen på vår migration var helt annorlunda. 

Det var inte tal om att ha pass eller att söka visum, inte att lära sig de främmande folkens språk eller hur man hälsade. Inte heller tal om att lära grunderna i deras samhällsbyggen, historia, religion och kultur. De drabbade folken ställde heller inga krav på att de nyanlända skulle försörja sig själva och sina familjer för att få permanent uppehållstillstånd. 

Tvärtom, för de nyanlända gällde det att pracka på de infödda deras eget språk, religion och kultur och så snabbt som möjligt exploatera naturtillgångar och folk. Två av vårt lands mest vördade 1600-talspersonligheter, Axel Oxenstierna och Louis de Geer, var framgångsrika slavhandlare som tjänade stora pengar på denna vidriga verksamhet.

En stunds eftertanke vore kanske på sin plats för att reflektera över den egna historien innan man ställer högre krav på andra folk än de man själv levt upp till.