Nu när deklarationspapperen kommit finns det anledning att fundera över olika avdrag. Och när risken för framtida klimatkatastrofer blir allt större, så finns det anledning att fundera extra mycket över det misslyckade reseavdraget.
Många tror att reseavdraget mest gynnar glesbygdsborna. Men icke: bidragen gynnar framför allt bilkörande manliga höginkomsttagare i storstadsregionerna! Det visades nyligen av ett betänkande från Landsbygdskommittén.
Inte tror jag att lagstiftarna en gång hade till syfte att göra en insats för välbetalda män som solokör i bullrande, klimat- och miljöförstörande maskiner på väg mellan villan och jobbet i city. Nej, avdraget hade nog siktet inställt på Norrlands inland, men missade helt sitt mål.
Ännu en brist är att avdraget är öppet för fusk. Skatteverket räknade för flera år sedan ut att nära hälften av reseavdragen var felberäknade, nästan alltid till deklarantens fördel (man övervärderar tidsvinsten med att åka bil). Detta fusk beräknas kosta statskassan 2 miljarder om året i utebliven skatt.
Vill vi sluta gynna de högavlönade manliga pendlarna, och av klimatskäl bromsa bilismen, så måste avdraget ändras. Ett enkelt sätt är att grunda det på avståndet mellan hem och jobb oavsett transportslag. Detta är lätt att kontrollera, vilket minskar risken för fusk, och likställer alla pendlare oavsett om de tar sig till jobbet med cykel, buss, tåg eller bil.