Apropå

"Upprop för barn och unga i Hageby!" NT 22/4

Kajsa Andersson Lundblads insändare gör mig glad ända in i hjärteroten.

Vi önskar oss mer av framtidstro bland alla känslor och tankar som rörs om i media, politikers strategier, balans och spariver samt maktpositionering. Allt det där som sker på barn och ungas föräldrars livsvillkor.

Vi behöver fler kunniga röster från verksamheten som svar på beslut som inte alltid har varit eller är till fördel för barn och ungdomsverksamhet. I verkligheten finns det många forskare, pedagoger som genom åren pekat ut vägen framåt i samhällsbygget. 

Men det oroande är att den liksom stannat av i de svartmålande och klåfingrigas hemvist. Låt inte rädslan urholka själen. Vi måste lyfta blicken och se allt det vi skapat och lärt, det vi fortsätter skapa och lära. 

Låt inte den förvaltande ekonomin fullständigt övergå till medlen pengar och partipolitisk makt. Kunskap, kultur ger sunda värderingar som är hela grunden för ett gott arbete, en god livsmiljö. 

Stålhandskar och stålbad hör inte hemma i barn- och ungdomsverksamheten. Låt det vara en arena för  att skapa livsviktig förändring för ett gott liv för alla i samklang, skola, fritid.

Världen har blivit klokare och klokare för varje generation och aldrig har väl innevarande generationer varit så upplysta, kloka som idag och där har vi mycket att lära av barn och ungdomar.

Snarare kan vi vara oroliga för att våra vuxna representanter som valts för att föra oss in i framtiden inte ser och alltid förstår. Hur svarar politiken upp på Kajsa Andersson Lundblads insändare? Ansvar bygger på att man svarar på den andra och tar ett gemensamt ansvar.

När  barn i ungdomsnämnden inte kan företräda barnen utifrån barnkonventionen som vägledning - barnets bästa. Hur skall vi då förvänta oss att barnkonventionen som lag skall efterlevas i samhället som helhet. Hur gör vi då? Här uppträder en viss uppgivenhet i verksamheten, även hos föräldrar. Det gäller oavsett parti beteckning. Jag är bestört över att förtroendevalda inte tar lagen, barnkonventionen, på allvar. Kultur, bildning, kunskap är så ofantligt viktigt för sunda värderingar och en ljus framtid. 

Kajsa Andersson Lundblad skriver utifrån sin upplevda vardag, Kerstin Wigren på Navestad fritidsgård uttrycker i en intervju samma sak men från en annan utgångspunkt och säger att det här är inget Navestadproblem. Nej, det är inte heller ett Hagebyproblem, det är frågan om ett fördelat ansvar. 

Jag stryker under på att  det är  viktigt att vi kan göra allt för att stödja pedagoger i skola och fritid att skapa en arena där de får träna på att göra fel, bli sedda och hitta fram till nästa generations bättre värdering än vad vuxensamhället stundtals visar upp. Det som vi alltid strävat efter, att bli bättre människor och få ett fullgott samhälle. 

Att ta hand om ”barn och ungas berättelser om här och nu och om framtid. Ta del av deras glädje över att finnas till, deras glädje över att få gå till skolan”. Att ta vara på barnens flerspråkighet borde vara guld värd för ett globalt samhälles näringsliv och kulturella utveckling.

 ”Vi beundrar våra föräldrar och vi vill tillsammans med dem se till att deras barn får en ljus framtid. Det är för oss alla en så stark drivkraft. Vi vill tillvarata människors möjligheter och vi vill våga möta varandra.”

Kan det sägas bättre, kan det ingå barn- och ungdomsnämndens mål eller rent av som förslag till Norrköpings Visionsbeskrivning.