Under en period försökte man med kommundelsnämnder för att fördjupa demokratin. Det gick så där..

Missnöjet med centralorten Norrköping, har vuxit i ytterområdena år efter år. Hanteringen av vägföreningarna riskerar bli den fråga som splittrar kommunen. Som boende i Krokek sedan 45 år har jag noterat hur kommunen ibland ”sköter” lekplatserna, ibland får vägföreningen göra det. Minns den period när kommunen och vägföreningarna var oense om gräsklippning vilket resulterade i att den sommaren var gräset meterhögt i villaområdena.

När jag jämför lekplatserna i Kolmården med de i Norrköping så skäms jag på mina barnbarns vägnar. Räcker att besöka Nyköping för att se att man kan om man vill.

I en debattartikel den 14 januari försöker företrädare för Tekniska nämnden rättfärdiga sitt beslut. Men Karin Jonsson och övriga debattörer, att konsultera jurister hjälper inte i denna fråga. Det borde väl vara allmänt känt att skillnaden mellan juridik och allmänt rättsmedvetande ibland är avgrundsstor. Så är det i denna fråga. Vi i ytterområdena kan inte på något sätt förstå varför våra vägar, våra lekplatser, våra grönområden ska behandlas annorlunda. I budgeten är våra skattepengar lika mycket värda.

Att stödja sig på olika lantmäteriförättningar blir nästan komiskt när kommunen ibland gör helt om och tolkar på annat sätt.

Tankarna på en utbrytning ur Norrköpings kommun är värda att ta på allvar för alla partier. En utbrytning är symptom på en kommun som i en del fall är dysfunktionell. I detta fall finns det hjälpmedel om politikerna förmår kliva ut ur boxen och förstå att en kommun bygger man tillsammans, med likvärdiga villkor för medborgarna.