Med stor makt tillkommer även stor möjlighet att påverka, men hur ofta är det egentligen vi hör om en positiv förändring i de ständiga klimatförändringarna?
Lördagen den 13 november avslutades COP26, vilket är FN:s årliga klimatkonferens. Avtal som Parisavtalet har diskuterats och krav har ställts på nationerna som medverkat. Trots all positiv uppmärksamhet, har kritik riktats mot ledarna som inte lyckas uppfylla de krav som avtalet har angett. Beror detta på brister i ledarskap eller är det en fråga om att privatpersoner undviker att hjälpa till?
Ett dåligt exempel på ansvarstagande inom ledarskap gällande klimatfrågan är avsaknaden av Brasilien och Kina på COP26. Det visar avsaknad av engagemang hos ledarna inom denna viktiga fråga. Om engagemanget hade varit större, hade deras klimatpåverkan då varit mindre? Norge är ett av länderna vars ekonomi är uppbyggt på deras tillgång till fossila bränslen. De har satt ett klimatmål till 2030 som innebär att de ska minska utsläppen av växthusgaser med 50 till 55 procent. Lyckas de med detta kommer dock inte världens utsläpp att påverkas då de istället för att förbruka de fossila bränslena säljer de till ett annat land. Denna lösning förbättrar inte läget då de bara flyttar problemet.
De största utsläppen sker från industrier och steget som behövs för att bli en hållbar industri kan vara svårt att ta själv. Med lagar och regler kan till exempel FN och stater, styra och ställa krav, vilket innebär att ingen behöver vara först eller själv med att ta klivet mot hållbarhet.
Även om ledarskapet bör förbättras finns det mycket individen kan göra. På en workshop, arrangerad av Kungliga IngenjörsVetenskapsAkademin, fick deltagarna identifiera hinder för ett ökat klimatledarskap i samhället. Bland annat tog de upp faktorer som även vi känner igen oss i. Till exempel är det svårt att inse syftet med att försöka hindra den globala uppvärmningen. Man vet att det inte är bra men varför? Dessutom känns det egna ansvaret obetydligt. Vad gör det för skillnad om jag förbättrar mig? Det är också mycket prestationsångest då man inte vill vara först eller inte vet vad man ska göra. Det är svårt att uppfatta detta komplexa problem vilket resulterar i att man inte gör något alls.
Det är vår framtid, därför anser vi att ledarna ska ta större ansvar och fokusera mer på klimatfrågan. Vi måste kunna ha möjlighet att rädda mänskligheten och vår framtid.