Man konstaterade dock att det här corona-viruset, som ju visst skulle gå att tvätta bort med tvål, inte skulle vara så farligt.
Någon menade till och med att detta skulle bli en kris som vi kunde bekämpa från sofflocket framför Netflix.
Detta må vara sant för några men långt ifrån alla. Som förälder har mycket kraft, tid och pengar gått åt till att kompensera för barnens inställda fritidsaktiviteter och möjligheter att träffa kompisar och släkt.
Inte ens någon timme på lördagen har kunnat spenderats framför lösgodishyllorna med barnen utan denna inhandling har skett av en i hushållet, oftast sent en vardagkväll. Så särskilt mycket extra Netflix har det knappast blivit – möjligen för barnen.
I allt detta har jag noterat några riktiga hjältar i våra barns vardag; deras pedagoger och lärare på skola och förskola. För trots ett konstant hot om ändrade direktiv, ovetskap kring virusets sätt att smitta och den överhängande risken för underbemanning har jag emottagit ett rakt igenom positivt och professionellt bemötande vid varje lämning, hämtning och samtal om något så basalt som glömda regnkläder.
Jag är ytterst tacksam för att ni så uthålligt funnits där för barnen, det har varit ovärderligt!